DEBATT. Det privata skogsbruket har anammat ”Frihet under ansvar” och förbättrat miljöhänsynen i sina skogar. Nu riskerar systemet att försämras på grund av administrativa system som försämrar den privata skogsägarens ställning, skriver Sverker Liden, jägmästare och skogsägare.
I en intervju* i Skogsland förordar professor Camilla Sandström ”Det nationella skogsprogrammet” som en metod för politikerna att komma fram till en avvägning mellan olika intressen i skogsbruket.
Enligt regeringen, Liberalerna och Centerpartiet skall skogsägarens ställning stärkas. Bidrar skogsprogrammet till det? För att svara på den frågan bör man fråga sig – vad försvagar skogsägarens ställning som ju i grundlagen är stark?
Sverige har aldrig haft bättre tillväxt i skogen och aldrig skyddat mer skog, mellan 30 och 50% beroende på hur man räknar. Inom ramen för frihetsmodellen har det privata skogsbrukets miljöhänsyn förbättrats sedan skogsvårdslagen avreglerades medan statens och skogsbolagens skogsbruk får kritik för sina storskaliga och schabloniserade metoder.
Frånvaron av forskningsinsatser om hur statsskogsbruket bidrar till att riksdagens mål nås är bedövande, det omfattar ändå 10 milj hektar (30% av den totala skogsmarken). Forskning om varför myndighetsutövningen leder till konflikter är heller inte särskilt framträdande. Det bidrar till Sandströms svävande beskrivning av vad problemet egentligen består i och ännu mer svävande beskrivning av vad Skogsprogrammet skall uträtta. Det framstår som ännu en byråkratisk konstruktion där statsbyråkrater och lobbyister skall kunna fortsätta sitt politiska spel utan att ansvar kan utkrävas. Stärker det skogsägarens ställning?
På vad sätt hjälper ”Skogsprogrammet” eller ”grön infrastruktur” mot detta? Det är ju bara ännu mer av samma sak – oklara administrativa system som ifrågasätter äganderätten över huvudet på skogsägaren.
Sverker Liden
Om man granskar tre konfliktområden de senaste åren – artskyddet, nyckelbiotoperna och älgförvaltningen så är det utmärkande draget den bristande lagstiftningsprocessen och myndigheternas vägran att efterleva gällande riksdagsbeslut. Det finns inget författningsmässigt stöd (nyckelbiotoper), regeringen vägrar göra de klargöranden myndigheterna begär (artskyddet), regeringen och myndigheterna struntar i riksdagsbeslut i sina föreskrifter och beslut (älgförvaltningen).
Det som skiljer ett lagstiftningsbeslut i Riksdagen från ett i en myndighet är att beredningen av ett riksdagsbeslut är mycket mer omfattande och det går att utkräva politiskt ansvar. Om man vill göra en ändring i skogsvårdslagen genom ett riksdagsbeslut skriver rättsenheten på näringsdepartementet ett förslag. Det går vidare till åtminstone miljödepartementets och finansdepartementets rättsenheter för granskning. Därefter tar berörda riksdagsutskott över med oppositionens och utskottsjuristernas granskning, innan riksdagen slutligen lagstiftar.
När Skogsstyrelsen ”lagstiftar” är det myndigheternas egna jurister, verksledning och styrelse som är inblandad och beslutar. Det går inte att utkräva politiskt ansvar eller ens tjänstemannaansvar t ex när myndigheten beslutar om ett allmänt råd som sedan används som grund för beslut. Är det förenligt med EUs grundlag?
Skogsägarens ställning försvagas när administrativa system utformas så att de försvårar för skogsägaren att hävda sina rättigheter. I älgförvaltningen är det omöjligt för skogsägaren att få igenom en ändring av ett felaktigt beslut som i realiteten hinner stoppa pågående skadegörelse eller ens innan jaktsäsongen är över. Skogsägaren hade inte rätt att överklaga en nyckelbiotopsregistrering, den diariefördes inte ens. Om skogsägaren ville behålla sin egendom i en artskyddsbeslut måste han stämma staten i en kostsam process.
På vad sätt hjälper ”Skogsprogrammet” eller ”grön infrastruktur” mot detta? Det är ju bara ännu mer av samma sak – oklara administrativa system som ifrågasätter äganderätten över huvudet på skogsägaren. Riksdagen bör avvisa dem och utveckla ”frihetsmodellen” genom fler avregleringar samt se över hur statens 10 miljoner ha skogsmark kan bidra till att riksdagens mål för skogsbruket nås. Skogsägaren måste få rätt och möjlighet att använda mer tall och ädellöv utan att riskera att skogen förstörs eller konfiskeras av staten.
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Vill du debattera hos?
*Länk till E-tidningen Land Lantbruk 2021-03-05. Ej låst vid denna publicering.
