Vilka är i skogen 2021 — ”nästan alla svenskar”, eller?

Det har skrivits mycket om skogen och hyggen i år. Massor av människor, inte minst runt Guldbron, verkar ha åsikter och uttalar sig om hur det ser ut där ute. Vem har varit i skogen och hur ser basen för tyckandet ut egentligen?

Det smattrar ofta förbi statistik om dels vad svenskar tycker, och dels att miljoner svenskar håller på med allt möjligt på fritiden, ofta i skogen? Räknar man baklänges på förväntat vederhäftig statistik från Naturvårdsverket och SCB så undrar man dock om någon försökt eller vill veta hur dåliga siffrorna är? Jag hittar snabbt 300 000 ”tjuvjägare” i landet och vad sysslar de egentligen med för typ av jakt?

Finns det också över sex miljoner människor i Sverige som idkar del av sitt friluftsliv genom att ”arbeta i trädgården”- och hur definieras ”arbete” och ”trädgård” i så fall? Vi har skrivit om att det jämförs gran- och tallkottar i flera sammanhang.

Den ibland kallade kultureliten har engagerat sig i det svenska skogsbruket i år igen, och det påminner lite om hur DN och Maciej Zaremba engagerade sig och vinklade skogshistorierna 2012. Förra helgen vinklade DN:s kulturchef Björn Wiman en krönika på att ”inte ens Zlatan klarar sig utan skogen”. Wiman citerar Zaremba med flera, men det framgick inte att Zlatan köpt en rejäl och medelålders produktionsskog av Persson Invest AB, eller varför han tyckte de cirka 1 000 hektaren var värda 30 miljoner kronor. Däremot att Zlatan vid köpet ska ha sagt: ”Skogen och myrmarken där uppe är helt magisk” och ”Där får jag vara mig själv. Ingen känner igen mig i skogen.”

DN:s kultursidor återupprättade i mina ögon sin heder genom att nästan samtidigt publicera en Wisti av Kent Wisti… som är född i Älmhults församling. Mitt hipsterjag kände igen sig, även om jag hellre köper billiga träpellets som doftgran, men i kombination med vissa uttalanden blev jag tvungen att göra en egen hårdvinkling på temat.

Vilka är kanske i skogen?

Hur som är det dags för en analys här på iSkogen om vem som verkligen är i skogen och nu inte bara bildar sig en bild utifrån filmer och media? Min hypotes är att jag vare sig på fritid eller jobb i skogarna träffar speciellt många, i alla fall inte om jag är en bit ifrån allfartsvägarna?

Jag började med den ofta bra kunskapskällan Skogskunskap.se och får då också under Hänsyn till friluftsliv och underrubriken Vanligt med friluftsliv i skogen reda på att: 

”Det har gjorts många studier om svenskarna och friluftslivet genom åren. Kunskap om utelivets former, omfattning och vilka naturtyper som besöks har stor betydelse för både politiska beslut, näringslivet och markägarna. Den mest aktuella är Friluftsliv 2018 som bland annat visar att:

• Nio av tio svenskar har ”tagit nöjes- och motionspromenader” det senaste året, och knappt hälften har plockat svamp under de senaste 12 månaderna.
• Åtta av tio svenskar är ofta eller ganska ofta ”ute i naturen” under helger och längre ledigheter. På vardagar är det fem av tio.
• Största hindret för att komma ut är brist på tid eller brist på sällskap. Sedan kommer brist på tillgång till lämpliga platser.
• Fyra av tio skulle vara ute mer om de hade bättre tillgång till natur.
• 76 % av alla svenskar har varit i skogen ”ibland eller ofta” senaste året.
• Friluftsliv påverkar valet av bostadsort för hälften av svenskarna och nio av tio svenskar håller med om att friluftsliv är positivt för hälsan.”

Tror jag på det som står på Skogskunskap.se? Njet. Går därför vidare på länken till statistiken och rapporten hos Naturvårdsverket och SCB som gjort enkätundersökningar och beställt rapporten, för att se hur de iblandade lyckas få fram en sådan sammanfattning.

Målet med undersökningen och rapporten får jag lära mig är att: ”följa upp den av riksdagen antagna friluftspolitiken att stödja människors möjligheter att vistas ute i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet.” Dessutom att friluftsliv i olika former är en populär fritidssysselsättning bland svenskarna, vilken kan beskrivas som ”vistelse utomhus i natur- eller kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling”.

Skogskunskap.se har uppenbarligen plockat sin text från sammanfattningen av huvudrapporten och texturvalet ser rimligt ut, så hoppar över att tolka sammanfattningen själv. Går istället direkt på bilagor och hur undersökningen är gjord för att förstå hur resultaten kommit fram. Noterar att det handlar om en ”postal enkätundersökning riktad till personer bosatta i Sverige i åldern 16 år och äldre”. 2018 var de totalt 8 274 294 personer, och de representeras av de 7 702 personer som svarade på enkäten (36,8 procent av urvalet). De blev så många efter tre former av påminnelser. 

Jag noterar också att det i analyserna ingått viktningar för att kompensera för urval och svarsfrekvenser: ”Syftet med att vikta data är alltså att kunna redovisa resultat för hela populationen och inte bara för de svarande.” Jag har också följt data bakåt och den uppmaning som finns i rapporten: ”För en mer detaljerad beskrivning av datainsamlingen samt beräkning av vikter hänvisas till SCB:s tekniska rapporter som återfinns i rapportens bilagor”.

Vare sig SCB eller rapportförfattarna säger sig dock ha haft anledning att kontrollera eller vikta mot andra data eller andra studier. Det leder till att Friluftsrapporten 2018 och det Skogskunskap.se förmedlat med resultaten i procentform verkligen anses spegla de drygt 8 miljoner svenskar som var över 16 år 2018.

Resultaten är häpnadsväckande  

Vi redovisar en längre lista på svar per friluftsaktivitet i en faktaruta nedan, men det finns massor av fler resultat i rapport och bilagor hos Naturvårdsverket. Vi lyfter här i texten fram de siffror som det finns andra och säkrare skattningar på, eller som vi bedömer ha störst relevans för vilka som kanske är i ”skogen”.

Jaktåret 2017–2018 löste 255 411 svenska jägare det obligatoriska jaktkortet via Naturvårdsverket. Även hundförare är skyldiga att betala avgiften, liksom de som går i drev. Enligt Friluftsrapporten 2018 jagade 570 926 personer. Över 300 000 som alltså inte löst jaktkort? Vad och hur jagar de? Vem blev upprörd eller bryr sig?

Golfspelare är det också järnkoll på, för man ska vara medlem i en klubb och ha grönt kort för att få spela i Sverige. Om Friluftsrapporten 2018 fått med smyg- eller minigolfare förtäljer inte historien men totalt är ”friluftsgolfarna” mer än dubbelt så många som de 484 373 golfare som löste de obligatoriska medlemskapen 2018.

Jag har också alltid förundrats över hur många som påstås fiska i Sverige. Enligt Friluftsrapporten 2018 var det 2,64 miljoner vuxna svenskar. Ok, de flesta bara en till fem gånger per år, men enligt en annan SCB-rapport som gjordes åt Havs- och vattenmyndigheten (HAV) för samma år så var det hälften så många. Enligt den rapporten var det 1,3 miljoner svenskar i åldern 16- 80 år som fiskade minst en gång 2018. 

Poängen här är att ingen verkar ha bemödat sig med att titta på andra data för att kunna vikta svaren i Friluftsrapporten 2018 bättre? För att återkomma till vilka som verkligen är i skogen hoppas jag att någon tar upp Lars Kardells gedigna analyser av folk som rör sig i skogen och får fram riktiga data snart, men till dess kan vi ju spekulera i hur många hundra procent som siffrorna är fel?

Cirka 1,3 miljoner svenskar idkade enligt Friluftsrapporten 2018 skogsskötsel och/eller naturvård som fritidsaktivitet. De siffrorna kanske överlappar med trädgårdsarbete och skogstomter runt sommarstugor (?), men det verkar högt räknat givet att vi enligt Skogsstyrelsen har 320 000 svenska skogsägare. I sammanhanget kan ju inbjudan till att besvara enkäten kanske ge viss vägledning till hur självverksamma svarat, eller inte? 

”I den här undersökningen är vi intresserade av alla de aktiviteter du ägnar dig åt på fritiden utomhus i natur och kulturlandskapet. Inkludera inte andra aktiviteter och upplevelser som du har i samband med yrkesarbete, studier, skola, tävlingar mm.” 

Ska vi tro Friluftsrapporten 2018 var alltså cirka fyra miljoner svenskar också ute i skog och mark för att plocka bär (49,1%) och/eller svamp (44,5%).

Vad tänker de som kanske var där om skogsbruk

Bland övriga fördjupningsfrågor och resultat i Friluftsrapporten 2018 fanns också vilka som besökt skogshyggen och vad de stör sig på ”därute i det fria”. Givet att det är tämligen oklart vilka som verkligen svarat, om “jägarna”, ”golfspelarna” eller några andra är mest överrepresenterade, så rekommenderar jag inte att dra några slutsatser. Dock, hur frågorna ställs, och hur resultaten presenteras, indikerar att det kan skilja sig åt hur folk, forskare, byråkrater, journalister och andra ser på världen och upplever problem?

Det är intressant att notera vad som stör de som är ute, samtidigt som resultaten kanske illustrerar att många inte är i vildmarken. Visst är det väldigt irriterande med skräp en bit från allfartsvägarna eller stränder, men det är ju mer ovanligt där. Vindkraften verkar störa de som kommer i närheten av det, vilket än så länge i alla fall är ovanligare än skogsbruk men ändå stör fler. Om det är bullrande terrängkörare eller de moderna ”cykeljävlarna” som avses med den störningen framgår inte, men buller är ju en egen större kategori.

Som sagt saknar jag uppdaterad statistik över blåbärsplockare och annat folk i skogarna från forskare som Lars Kardell. Vet inte om det var han som träffande sagt att ”golfbanor är bland det minst naturliga vi har”, eller om det var någon annan gedigen skogsforskare, men jag kom att tänka på det idag. Friluftsliv i ”bebyggda områden” bör väl hamna i en liknande kategori, men är väl inte är ”skog” i dagligt tal?

”Skogen” är ju dessutom nästan slut enligt vissa, och det vi har numera i Sverige ska enligt dem istället kallas ”trädplantager”. Tyvärr kom vi denna gång inte fullt ut fram till vilka, förutom björnen, som spenderar mycket tid i skogen. Det borde gå att vikta och tolka om resultaten med hjälp av jämförelsedata för exempelvis golf, jakt och fiske där det finns mer data, men det tar mer tid än att hitta fel.

Problemen att förstå data och resultat gäller kanske mest för de som liksom jag gör lite av många friluftsaktiviteter, exempelvis jagar och fiskar lite, och jobbar långt från allfartsvägarna. Jag har också spelat en del golf, och slagit ut bollar i skogen. Dock inte i Sverige på grund av kraven på ”grönt kort” och medlemskap. Jag älskar dessutom löpning liksom kulturchefen på DN verkar göra, och har sprungit åttor i Uppsalas parker och slottsbackar som träning inför Lidingöloppen i yngre dagar. Det känns dock som att det ur skogsperspektiven finns mycket att diskutera kring alla de ”friluftsaktiviteter” som klumpats ihop i Friluftsrapporten 2018?

Jag förstår själv heller inte vad som avses när så många kryssat i att de på fritiden utfört Skogsskötsel respektive Naturvård. De siffrorna kanske har ett tveksamt värde även om man skulle vikta om svaren till rätt nivå? Oavsett om jag fattat allt eller inget rätt ovan, så är det jättebra att data och metoder för Friluftsrapporten 2018 finns tillgängliga för de som vill fördjupa sig. Det finns tyvärr andra resultat som inte låter sig analyseras av utomstående, även de hos Naturvårdsverket, såsom förra årets anstormning till Nationalparkerna.