Tillväxtförlusterna i ungkogarna är enligt ett pressmeddelande från Skogsstyrelsen nu så stora att den framtida tillväxten i de tre nordligaste länen kan bli dramatiskt lägre. Uppåt 7 miljoner kubikmeter lägre per år än vad som tidigare beräknats. Orsaken är att ungskogen drabbats av flera olika skador, där betesskador från älg anses ha störst betydelse men svampangrepp av exempelvis törskate också är vanligt.
Under vintern har rapporterna om skogsskador och tillväxtförluster duggat tätt, och vi har försökt sortera i vad som är nyheter, eller något annat. Det pressmeddelande som gick ut idag från Skogsstyrelsen gäller att: På uppdrag av Skogsstyrelsen har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) analyserat tillväxtförluster av skadorna i ungskogar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Till grund för analysen ligger resultaten från de senaste älgbetesinventeringarna (Äbin) som visar hur de skadedrabbade ungskogarna, som idag är 1 till 4 meter höga, kommer att påverka skogstillståndet på 100 års sikt.
Det är olyckligt att skogsägarnas investeringar i tallungskogar och skogens bidrag till en växande bioekonomi delvis går förlorad. Mindre virkesvolymer drabbar både skogsägare och antalet arbetstillfällen samt minskar skogens positiva klimateffekt
Staffan Norin, Regionchef Skogsstyrelsen
Stora tillväxtförluster — snart både verkstad och samverkan?
Den höga skadenivån beräknas betyda sämre framtida tillväxt än tidigare prognoser och sammantaget blir det alltså nästan 7 miljoner kubikmeter per år i bara de tre nordligaste länen. Den korta sammanfattningen är att läget och de tillväxtförluster som nu riskeras är något riktigt dåligt, och att det kommer att det kommer behövas mycket verkstad och ”samverkan” för att vända på utvecklingen.
För att sätta prognoserna för tillväxtförluster i de nordligaste länen i ett nationellt sammanhang, så kollade jag själv på sammanfattningen av den stora nationella skogsskaderapport som Skogsstyrelsen sammanställt och presenterat tidigare under vintern:
”2020 karaktäriserades av fortsatt högt skadeläge. De största skadorna finns i multiskadade ungskogar i norr och i granbarkborredödade granskogar i söder samt skador orsakade av vilt och rotröta i stora delar av landet. Till detta kommer skador på plantor och äldre skog orsakade av diverse insekter och torka. Det förekommer även stormskador, skogsbränder och flera olika skadeorsaker på ädellövträd och -skogar.
En god regel bör alltid vara att skogsägaren ska sköta sin skog så att den
håller sig så vital som möjligt. En vital skog har bättre förutsättningar att kunna motstå framtida skadegörare och leverera god avkastning. Om man sedan satsar på en större diversitet i skogsbruket ger det alternativ i skogsbrukandet. Sett över tid har man då tillgång till fler möjligheter och kan
möta samhällets efterfrågan på olika produkter bättre. Ett bra vägnät underlättar tillsynen, skogsvården och virkesåtkomsten och gör så att man bättre hinner reagera och agera när oväntade saker uppkommer. Anpassa viltfoderutbudet och viltstammarna efter varandra. Följ forskningen och ta hjälp och råd av experter när du känner dig osäker.”
Stora tillväxtförluster per älgförvaltningsområde i norr
Enligt Staffan Norin på Skogsstyrelsen är problemet med törskate störst i Norrbottens län, och avtar sedan söderut. Staffan hänvisar för mer detaljer till att SLU som gjort analysen av tillväxtförluster ska släppa en egen nyhet och mer detaljerad rapport den närmaste tiden.
När det gäller älgbetesskador är de mer jämnt fördelade över landets regioner, men det finns inom alla regioner områden som är extra drabbade. Vi har börjat skriva om älgbetesinventeringen (Äbin) i relation till den stora älgvandringen i norra Jämtland och Älgförvaltningsområdet Strömsund-Sollefteå. Området omfattar 1,14 miljoner hektar och målet är 5.000 älgar i vinterstam, men stammen verkar enligt Länsstyrelsens sammanställningar vara runt 7.000 älgar. Ni kan ladda ned just den älgförvaltningsplanen här om ni vill: Älgförvaltningsplan från 2020 för Strömsund-Sollefteå.
Som det framgått av rapporter och analyser från Skogsstyrelsen och SLU anses Äbin som ett väldigt viktigt underlag för prognoser av tillväxtförluster och för att diskutera avskjutningen. Den nuvarande organisationen av jakten efter älg ska vara en ekosystembaserad lokal och adaptiv älgförvaltning, och om det kan man läsa i en Fakta skog från SLU som uppdaterades 2019. Där finns mycket att läsa om hur den adaptiva älgförvaltningen ska fungera, eller uppenbarligen inte alltid fungerar.
Råkar ni som läser vara en enskild privat skogsägare så tänker ni kanske att det blir en stor utmaning att ”anpassa viltfoderutbudet och viltstammarna efter varandra”. Speciellt om det ska göra skillnad på den egna skogens möjliga tillväxt eller framtida kvalitetsfuror? Oavsett perspektivet, och givet att älgarna och bioekonomin engagerar allt fler i landet så får ni gärna diskutera multiskador, tillväxtförluster och adaptiv älgförvaltning på Skogsforum.se
