SLU släppte igår Skogsdata 2026 och huvudbudskapet är lugnande. Virkesförrådet fortsätter att öka. Tillväxten har vänt upp efter flera års nedgång. Den totala avgången minskar.
Men bakom den trygga rubriken finns en mer svårtolkad rapport. Tillväxten rör sig olika i olika delar av landet. Granens bidrag minskar medan lövträd tar större plats. Ungskogen ser inte ut som förr. Och i SLU:s egen råskogsbalans öppnas ett glapp som ännu saknar förklaring.
Skogen växer fortfarande. Frågan är om den växer på det sätt vi tror.
När balansräkningen inte balanserar
En av de mer intressanta delarna i Skogsdata är råskogsbalansen. Den låter teknisk, men är i grunden enkel.
SLU jämför två sätt att räkna förrådsförändringen i skogen. Det ena är att mäta virkesförrådet i början och slutet av en period: hur mycket mer virke står det i skogen efter tio år? Det andra är att räkna flödet: hur mycket växte skogen, minus hur mycket som försvann genom avverkning och naturlig avgång?
I teorin bör de hamna nära varandra.
I Skogsdata 2025 gjorde de det. För perioden 2012 till 2022 låg förrådsförändringen och tillväxt minus avgång nästan på samma nivå.
I Skogsdata 2026 ser det annorlunda ut. För perioden 2013 till 2023 anges förrådsförändringen till 14,4 miljoner skogskubikmeter per år. Tillväxt minus avgång pekar på 22,6. Flödesberäkningen säger alltså att förrådet borde ha ökat betydligt mer än vad förrådsmätningen visar.
Enligt Per-Erik Wikberg, redovisningsansvarig vid Riksskogstaxeringen, har SLU ännu inte analyserat vad glappet beror på. Det kan komma att undersökas framöver, men i dag finns ingen färdig förklaring.
Skogens balansräkning är alltså inte så självklar som huvudrubriken om mer virke kan ge intryck av.
Starkt system, inte exakt facit
Riksskogstaxeringen är ett av Sveriges viktigaste statistiksystem. Den ligger till grund för mycket av det vi tror oss veta om skogens tillstånd, tillväxt, virkesförråd och avverkning. Skogsdata 2026 är den senaste årliga sammanställningen av inventeringen.
Men det är en stickprovsinventering, inte en totalinventering.
Varje år inventeras cirka 11 000 förrådsprovytor. Den sammanlagda provytearealen på produktiv skogsmark är cirka 130 hektar per år. För Skogsdata 2026 innebär fem års inventeringar ett underlag på omkring 660 hektar, eller ungefär 0,03 promille av den produktiva skogsmarksarealen.
Statistiskt fullt rimligt. Fysiskt väldigt lite. Siffrorna bör läsas som skattningar, inte som om någon vägt hela Sveriges skog på en våg. Det gäller särskilt när man börjar jämföra landsdelar, trädslag och enskilda perioder.
Tillväxten rör på sig, men inte bara uppåt
SLU lyfter i Skogsdata 2026 att tillväxten har vänt upp. Det stämmer om man tittar på kurvorna, särskilt jämfört med de år då berättelsen handlade om ett tillväxtfall.
Men kurvorna kräver tålamod. Flera av tabellerna bygger på femårsmedel av femårsmedel, i praktiken ungefär ett nioårsmedel. De ska inte läsas som snabba kast. Riktningar som ändå syns i så utjämnade serier är desto mer intressanta.
I en jämförelse mellan Skogsdata 2020 och 2026 ligger den totala årliga tillväxten ungefär kvar. Totalen är inte dramatisk.
Det som händer finns under ytan.
Granens bidrag till den årliga tillväxten har minskat. Björk och övrigt löv tar större plats. Norra Norrland sticker ut positivt, Götaland negativt.
Det sista är särskilt intressant. Om tillväxtbilden stärks i norr men försvagas i söder handlar det inte bara om kubikmeter på nationell nivå. Det handlar om var tillväxten sker och vilken råvara som växer fram nära industrins befintliga flöden.
För en skogsindustri som byggt stora delar av sina flöden kring barr, och inte minst gran, är frågan inte bara om tillväxten ökar. Frågan är vad som växer mer, var det växer och vad som växer mindre.
Ungskogen kan visa en annan framtid
Skogsdata 2026 har tema ungskog, den fas där framtidens skogar formas. Och ungskogen ser inte ut som förr.
Granskog har ökat i ungskogen i samtliga landsdelar. Tallskog har minskat, särskilt i södra Sverige. Löv- och blandskog har blivit vanligare, framför allt i Götaland.
Det är inte bara en biologisk detalj. Det blir en råvarufråga för framtiden.
Ungskogen visar vad som faktiskt står kvar efter de första kritiska åren: efter viltbete, konkurrens, röjning eller utebliven röjning. Det är där föryngringsplaner möter verklighet.
I norra Sverige föryngras stora arealer med tall. Men när bestånden når äldre ungskogsfas är tallen inte lika dominerande som föryngringsvalen antyder. Samtidigt har granens andel ökat.
Det betyder inte att tallplantor på något magiskt sätt blir gran. Men det visar att föryngringsbeslutet inte ensamt avgör vilken skog som faktiskt växer fram. Varför det ser ut så, om det handlar om självföryngrad gran, skador, markförhållanden eller skötsel, verkar i dagsläget inte ha något enkelt svar.
Små träd, stora konsekvenser
En annan nyhet i Skogsdata 2026 är att SLU presenterar resultat från en utökad inventering av små träd. Det ger enligt SLU för första gången en samlad nationell bild av skador i plant- och ungskog.
Skador i ungskog är inte bara en fråga om viltbete eller lyckad föryngring. Det är en fråga om framtida virkesflöden, trädslagsfördelning och skogens motståndskraft. Det som betas bort, konkurreras ut eller aldrig röjs fram blir inte heller framtidens timmerträd.
Årets tema om ungskog kan i längden visa sig viktigare än huvudrubriken om att virkesförrådet fortsätter öka.
Skogsdata 2026: Mer virke, svårare svar
Den lugna läsningen av Skogsdata 2026 är att det finns mer virke i skogen. Virkesförrådet byggs upp, tillväxten har vänt och avgången minskat.
Den läsningen är inte fel. Men den kan vara ofullständig.
Råskogsbalansen visar ett glapp som ingen ännu förklarat, tyvärr inte till fördel för årets siffror. Tillväxtens sammansättning förändras. Götaland och Norra Norrland drar åt olika håll. Granens bidrag har försvagats medan lövträd tar större plats. Ungskogen ser annorlunda ut än det som planterades.
Den viktigaste frågan efter Skogsdata 2026 är inte hur mycket skog Sverige har.
Den är vilken skog Sverige håller på att få, och hur säkert vi förstår vägen dit.
