Idag släpper SLU Riksskogstaxering sin årliga “skogsbibel” genom Skogsdata 2021. Det är skogsdata som sammanställs från den så kallade Riksskogstaxeringen. Frågan är om man kan se Skogsdata 2021 mer som en varning för ett ändrat klimat och att vi — hur än det tar emot — håller på att säga: Hej då granen?
Riksskogstaxeringen är egentligen den enda årliga mätningen av Sveriges skogar som vi har att tillgå. Att endast 130 hektar — som motsvarar 0,006 ‰ (promille) av den produktiva skogsmarken — inventeras årligen är sådant vi får leva med. Det är detta vi har att tillgå och därigenom att utgå ifrån. Huruvida traditionen i fält från, typ 1923 bryts till förmån för laserskanning eller andra tekniker i framtiden återstår att se.
Något som vore önskvärt i denna kontext vore att vissa av de, typ 11.000 provytor som inventeras årligen (En provyta är därmed 0,012 ha eller som en random övernattningslägenhet för en riksdagsledamot) kontrollerades mot ex. laserskanningen. Vi menar att just där en skogintresserad “taxare” har borstat fram en stubbe och klavat densamma till Riksskogstaxeringen torde också en laserstråle eller två även skjutits från flygplanet. Hur som, kontrolleras görs enligt SLU från Lantmäteriets flygfoto.
Om ovanstående kan ses som en parentes i sammanhanget så ska nog tillväxtminskningen i den svenska skogen enligt Riksskogstaxeringen inte göra det.
Klimatförändringar drabbar främst gran
I Skogsdata 2021 kan man nu läsa att Sveriges skogar definitivt är inne i en negativ utveckling vad gäller tillväxt. SLU, som står bakom Riksskogstaxeringen, skriver själva att de inte med säkerhet kan säga vad det beror på men troligt är att torksommaren 2018 orsakat tillväxtförluster och efterföljande problematik med ex granbarkborre har så att säga bara spätt på den negativa trenden.
För att knyta an till rubriken om “Hej då granen?” så kan man också se detta i virkesförrådet per trädslag. Om än det är ett suddigt diagram från Skogsdata 2021 så kan man se att tallen har gått om granen i virkesförråd. Det är ett trendbrott värd namnet och troligtvis får vi gå tillbaka till tiden då bilarna kördes på gengas för att hitta liknande värden. Om ens då. Låt gå att detta gäller för all mark (exkl formellt skyddade områden). Ser man på produktiv skogsmark så finns det fortfarande en försvinnande liten övervikt för granen.
Vill man utveckla tesen om “Hej då granen” så kan man titta vidare i statistiken (ej officiell dock) och se att gran som trädslag de senaste åren ligger på All-Time-High när det gäller avverkning. Här avverkas de senaste åren knappt 45 miljoner kubikmeter av gran årligen. Lägg därtill trenden att de förra året såldes med tall- än granplantor.
Att räkna på tillväxt är dock definitivt en utmaning. Det är årsringsbredder som ska samsas med avverkning och naturlig avgång. Dessutom finns olika mått. Gäller det på all mark, skogsmark eller “bara” produktiv skogsmark. Som grädde på moset, räknas fjällskog eller inte?
Inför denna publicering så pratade undertecknad med Riksskogstaxeringen. I all minskad tillväxt tycker de trots allt se att tillväxten nu ändå börjar återhämta sig från den torra sommaren 2018. Det är dock inget som syns i statistiken i Skogsdata 2021. Här spelar förhoppningsvis ”blötsommaren” ifjol in. Vem slogs inte av den nästan brutala tillväxten på yngre lövskog ifjol? Lite synd då kan tyckas att vi har lite för lite av den varan för att det kanske ska synas i statistiken.
Avverkar vi den årliga tillväxten?
Att vi avverkat över tillväxten i Götaland i “några år” är nog lika känt som att skogsindustrin och många andra inom samma gebit anser att det inte per definition finns några problem med detta. Att vi nu, lite beroende på hur man räknar och enligt Skogsdata 2021, nu kan tycka att vi avverkar tillväxten i hela Sverige kanske ändå är någon form av nyhet.
Tittar man på årlig avsatt tillväxt på produktiv skogsmark så visar Skogsdata 2021 att den årliga tillväxten nu är 108,8 miljoner skogskubikmeter (104,9 miljoner skogskubikmeter på produktiv skogsmark). Värt att notera här är att Riksskogstaxeringen valt att räkna på en form av nioårsmedelvärde trots att inventeringen baseras på ett femårsmedelvärde. Detta har återigen att göra med att det är svårt att mäta tillväxt. Som sagt. Tydligen ska man alltid ha mätt på detta sätt, det är dock först i Skogsdata 2021 som man framhåller tydligare att så är fallet.
Bilden ovan är från Skogsdata 2021 och visar total årlig tillväxt och avgång för svensk skog. Värt att notera den dipp vi nu upplever i tillväxt. Den är av sällan skådat slag och värd att ta på allvar.
Prognosen från Skogsstyrelsen är i alla fall för 2019 att vi avverkade 94,1 miljoner skogskubikmeter. Nettotillväxten (avsatt tillväxt minus naturlig avgång) sätter Riksskogstaxeringen nu på 94,8 miljoner skogskubikmeter och man gör det via en ny definition — Virkesproduktionsmark. Detta är ett framräknat mått som exkluderar skyddade arealer och frivilliga avsättningar. Genom detta sjunker den produktiva skogsmarken som det bedrivs skogsavverkning på till 19,7 miljoner hektar. Femårsmedelvärdet för samma period som Riksskogstaxeringen använder ger ett värde på 90,34 miljoner skogskubikmeter.
Eftersom statistik är statistik och felkällor är felkällor så får man naturligtvis ta dessa siffror med en nypa salt. Det ser onekligen dock ut som vi är väldigt nära att under de senaste åren faktiskt avverkat vår tillväxt i den svenska skogen. Det kan vara bra information att veta om oavsett om man håller på att räkna kolsänkor ur ett klimatperspektiv eller för den delen prognosticerar framtida import av rundvirke till Sveriges skogsindustri.
Om än vi kanske nu touchar tillväxten med vår årliga avverkning så ser det ändå ut som att det växer in ca 30 miljoner kubikmeter i den svenska skogen årligen. Detta då Riksskogstaxeringen återigen börjat redovisa den så kallade råskogsbalansen. Att det finns ett netto i tillväxt har såklart att göra med att det växer även i den områden som är skyddade från avverkning.
Vaddå “Hej då granen”?
Kanske en väl tillspetsad rubrik? Kanske, kanske inte. Klimatforskarna kan nog enas om att torra somrar likt 2018 kommer komma igen. Frågan är bara när. När man tar pulsen på skogsägare runt om i Sverige (bland annat via Skogsforum) så har det skett en klar förändring i förhållandet till granen. Här är det då främst risken för angrepp av granbarkborren som är problemet. Kort och gott kan granen med sina relativt ytliga rötter vara känslig för torrperioder, stressas och sedan starta några år av förökad aktivitet av granbarkborre.
Inalles och då tillsammans med att det numer säljs fler tall- än granplantor kan nog sägas vara en trend där skogsägarna så sakteliga börjar byta favoritträdslag. Det är i denna kontext vi valda rubriken. Frågan är bara vad man ska välja istället för gran? På tallmarker är det givetvis självklart med tall. Problemet är bara att plantorna riskeras att ätas upp av främst klövvilt. På en halvtorr mellanmark är det dock värre. Vad ska man välja här? Diskutera gärna vidare på Skogsforum.
