I går äntligen så presenterades Artskyddsutredningen. Den utredning som tillsattes som en del i januariöverenskommelsen och vars uppdrag var att se över artskyddsförordningen med fridlysningsreglerna samt att förbättra förutsättningarna för att bättre hantera artskyddsrelaterad brottslighet. Framför allt Centerpartiet har framhävt att utredningen har ett viktigt uppdrag att se över skyddet för skogsägares äganderätt och att tillämpningen av artskyddsförordningen ska ske på ett förutsägbart och rättssäkert sätt.
Kort sammanfattat kan man väl säga att den här artskyddsutredningen är en slags bonanza i miljöbyråkrati. Den omfattar 1.700 sidor i två delar (länkar finns längst ner i artikeln). I bästa fall kan det bli enklare för en skogsägare att få ersättning i det fall skogsbruket förhindras på grund av rejält långtgående skydd av fridlysta arter. I så fall via formella avsättningar mot ersättning och som sista utväg genom att stämma staten (som nu i alla fall föreslås stå för rättegångskostnaden).
Samtidigt så ser den här utredningen ut att flytta fram positionerna för arthänsyn i ”vardagslandskapet” åtskilliga pinnhål. Det kanske i och för sig bara är en bekräftelse på var vi redan befann oss, eller var på väg mot, men nu blir det tydligt för alla. Inte bara för skogsägarna. Den som hade förväntat sig stora lättnader för den enskilde skogsägaren kommer att bli besviken. Däremot kommer troligtvis de som tycker att artskyddet tidigare varit för svagt känna sig mer nöjda.
Kommentarer hittills om arskyddsutredningen
LRF sågar utredningen vid fotknölarna och kallar den för “En katastrof för markägarna”
Naturskyddföreningen, WWF och Birdlife Sverige tycker i en debattartikel att “Regeringen bör vässa artskyddet mer”.
WWF skriver själva på sin sajt att det är bra med “Ett steg framåt för artskyddet – bra med totalförbud mot äggsamlingar”
Södra tycker att “Utredningen lägger sig på en striktare nivå än vad EU kräver”
Hittills är det främst organisationer som haft deltagare med i artskyddsutredningens expertgrupp som hunnit kommentera. Utredningen är på ca 1.700 sidor så det kan ju ta lite tid innan vi vanliga, dödliga hunnit sätta oss in i alla detaljer. Skogsindustrierna har uttalat sig i intervju i andra medier och där sågar även de artskyddsutredningen. Återstår att se om deras position håller sig eller om enskilda skogsbolag väljer egna vägar för att kortsluta systemet. Ungefär som man har gjort med den ”Judaskyss om fjällskogen” som vi skrivit om här tidigare.
Lagarna finns redan
Vi kan börja med att säga att den som hoppades på lättnader i tillämpningen av den s.k artskyddsförordningen riskerar att bli höggradigt besviken. Artskyddsutredningen slår tydligt fast att Sverige har att rätta sig efter de direktiv och förordningar som ingår i EU-medlemskapet samt att det därutöver finns andra såväl internationella som nationella åtaganden för att säkerställa arters överlevnad. Bland annat genom fridlysning. Man föreslår dock att delar av artskyddet (bestämmelser om fridlysning inkl fågeldirektivet) flyttas från artskyddsförordningen till 8 kap. miljöbalken och därmed lyfts från förordningsnivå till lagnivå. Huruvida det kommer att påverka i fall liknande “Skydda Skogen” som dömdes av EU-domstolen i mars 2021 framgår inte av sammanfattningen.
Två jämställda mål även i artskyddet
Artskyddsutredningen föreslår visserligen några nya skyddsformer för ersättning. Bland annat ett slags biotopskyddsområde för arter. Grundinställningen i utredningens förslag är att, liksom i Skogsvårdslagen, sätta upp två jämställda mål: Å ena sidan ett effektivt skydd för arterna utifrån deras skyddsbehov och å andra sidan att värna den privata äganderätten ”bland annat genom att stärka rättssäkerheten och överväga om en ersättningsrätt ska införas”. Beaktat hur mycket friktion de båda målen produktion och miljöhänsyn skapar i skogsvårdslagen så är väl frågan hur smart det är att göra en liknande definition i artskyddsfrågan?
Artskyddsutredningen indelar efter hänsynsbehov
Utredningen definierar en indelning av marken efter behov av hänsyn:
1. Områden med behov av säkerställande
Områden som omfattar arter som är så känsliga att de inte tål annat än ringa grad av mänsklig påverkan. Här krävs ett mer eller mindre fullständigt skydd som säkerställs genom bildandet av naturreservat och här ska staten bära hela ansvaret och kostnaden.
2. Känsliga områden
Om man inte kan bedriva verksamhet och samtidigt följa fridlysnings-reglerna ska det övervägas att inrätta biotopskyddsområde i syfte att skydda arter. Området ska omfatta minst 5 hektar och ersättning kan utgå enligt 31 kap. 4§ 3 i miljöbalken.
3. Vardagslandskapet
Här är huvudregeln att miljömål och produktionsmål ska vara likställda (precis som i Skogsvårdslagen) med principen ”frihet under ansvar”. Här har markägaren ansvaret för att ha tillräckligt mycket kunskap för att kunna säkra fridlysta arters existens och det anses ligga inom ramen för en samexistens mellan skydd av arter och mänsklig verksamhet. Om skyddskraven övergår vad som är ”rimlig allmän hänsyn” kan skyddsformen naturvårdsavtal övervägas men artskyddsutredningen slår fast att det i princip inte ska utgå någon ersättning för något som stipuleras av lagkrav. I första hand ska metoder och brukande anpassas.
Gråzoner, naturvårdsavtal
Artskyddsutredningen beskriver även gråzons-områden mellan ”vardagslandskap” och känsliga områden där det eventuellt kan finnas inskränkningar som i praktiken innebär ett områdesskydd men som av olika skäl inte kommer att klassas som ett områdesskydd. Här kan det bli aktuellt för markägare att få ersättning om man nekas artskydds-dispens. Det här kräver dock inskränkningar som är mer långtgående än vad miljöbalken kräver. Hur en sådan ersättning ska hanteras eller beslutas framgår inte i utredningens sammanfattning men det kanske finns mer information för den som orkar läsa igenom hela utrednings-luntans 1.700 sidor.
En viktig ändring som föreslås är att när/om en markägare tvingas stämma staten för att få en ersättning så ska domstolen göra avsteg från principen om att förloraren betalar den andres rättegångskostnader. Nu ska staten stå för fiolerna.
Skogsstyrelsen har ansvaret…och Länsstyrelsen
Utredningen föreslår att det ska förtydligas att Skogsstyrelsen har ansvaret för tillsyn över fridlysta arter enligt 8 kap. miljöbalken när det gäller skogsbruksåtgärder i skogen. Det innebär att Skogsstyrelsen prövar eventuella dispenser när det gäller skogsbruksåtgärder i skogen. Alla andra dispenser prövas av länsstyrelserna. Länsstyrelsernas ansvar för fridlysta arter ligger dock kvar parallellt vilket innebär att även länsstyrelserna kan komma att hantera dispensärenden i skogen. Artskyddsutredningen ser dock inte detta som ett problem då ”tillsynsförordningen förutsätter att myndigheter som har tillsynsansvaret för ett och samma tillsynsobjekt ska samarbeta och komma överens…”
Utökad samrådsplikt?
Artskyddsutredningen är lite svårtolkad när det gäller frågan om samråd och dispenser. Utredningen föreslår att alla ”åtgärder som kan antas påverka fridlysta arter eller deras livsmiljöer…” alltid ska anmälas för samråd enl. 12 kap. 6§ miljöbalken.
Dispens från fridlysningsbestämmelser kan sökas men kan bara tillåtas ”om villkor, försiktighetsmått och skyddsåtgärder resulterar i att verksamheten eller åtgärden inte kommer i konflikt med fridlysningsbestämmelserna”. Jag tolkar det här som att betydligt fler aktiviteter i skogen riskerar att bli samrådspliktiga?
Exemplet med tjädern
Frågan är om artskyddsutredningen får någon direkt påverkan för de markägare i Västra Götaland som förhindrats en del av sitt skogsbruk på grund av långtgående skyddshänsyn för tjädern? Tjädern omfattas av fågeldirektivet och har enligt fågeldirektivet ”ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden behöver utses.”
Till saken hör att tjädern är allmänt förekommande med god bevarandestatus i större delarna av barrskogslandskapet. Bland nordiska tjäderforskare finns en utbredd uppfattning att tjäderstammen klarar sig bra om skogsbruket gynnar hönornas och kycklingarnas livsmiljöer men bland miljöhandläggare och ornitologer har fokus hamnat på tupparnas spelplatser. Lite tjäderspillning på markerna och en misstänkt spelplats har inneburit avverkningsstopp för äldre skog samt krav på blädningsskogsbruk i anslutning till skyddade spelplatser. Utan att markägarna kunnat få någon ersättning. Skogsforum.se har skrivit om ett sådant fall som ni kan läsa mer om här.
Kommer de här markägarna nu att kunna få ersättning för områdesskydd eller naturvårdsavtal kopplat till arten? Eller kan de möjligen få dispens från artskyddet? Eller räknas deras hänsyn som en del av vad de ska uppfylla för att klara lagkraven i ”vardagslandskapet”? Risken är att artskyddsfrågorna fortsatt blir en bedömningssport med skillnader i praktisk tillämpning mellan olika länsstyrelser.
Skydda Skogen och klagorätt för miljöorganisationer
Artskyddsutredningen verkar fastställa principerna från det uppmärksammade rättsfallet ”Skydda Skogen” som dömdes i EU-domstolen för en tid sedan men det är svårt att riktigt förstå hur utan att ha gått djupare in i utredningstexten. Artskyddsutredningen bekräftar också möjligheten till klagorätt över beslut som fattas med stöd av 8 kap. miljöbalken (där nu hela fridlysningen läggs) enligt Aarhuskonventionen där alltså ideella föreningar eller andra juridiska personer har rätt till överklaganden.
Eget ansvar för artskyddskunskap
Precis som i skogsutredningen så pekar även artskyddsutredningen ut skogsägarnas egna ansvar för att ha tillräcklig kunskap att hantera artskyddsfrågor. Kunskapen som avses är hur skogsägarens verksamhet och åtgärder påverkar arter: ”Om det ska vara möjligt att tala om ett effektivt artskydd ökar kraven på kunskap än mer”.
Statens ansvar i det här fallet anses vara att tillhandahålla nödvändigt underlag i frågor om artskydd. Ett sådant underlag som utredningen efterlyser är väl samlade och tillgängliga uppgifter om vilka arter som omfattas av skydd och fridlysning samt dessa arters behov. Något som, anmärkningsvört nog, saknas idag.
Finansiering och hemvist för Artdatabanken?
Utredningen identifierar även att Artportalen (SLU Artdatabanken) fyller en viktig funktion som kunskapsunderlag om arter och att därför Statskontoret ska få i uppdrag ”att utreda SLU Artdatabankens huvudmannaskap, formella myndighetsroll och långsiktiga finansiering.”
Livsmiljöunderlag – lokal artdata hos varje länsstyrelse
Därutöver föreslår artskyddsutredningen att varje länsstyrelse ska ta fram ett ”Livsmiljöunderlag”. Livsmiljöunderlaget ska omfatta livsmiljöer för fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arter och det ska uppdateras vart femte år. Livsmiljöunderlaget ska också innehålla en analys över vilka verksamheter som på olika sätt utgör ett hot mot de fridlysta, hotade eller lokalt prioriterade arterna samt vilka eventuella försiktighetsmått som kan tillämpas för att eliminera dessa hot.
Livsmiljöunderlagen anses kunna bli en brygga mellan den information som finns hos myndigheterna och det behov av kunskap som skogsägaren kommer att ha för att planera sin verksamhet på ett artskydds-säkert sätt.
Nya utredningar och fler miljöhandläggare?
Artskyddsutredningen föreslår ett antal nya utredningar om bland annat artskydd i jordbruket, artskydd i haven, utredning om SLU Artdatabankens hemvist, myndighetsroll och finansiering. Utredningar om hur luftledningar för el kan säkras mot risker för fågellivet osv. Utredningen fördelar också ut nya ansvar och uppgifter på både statliga myndigheter (främst Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket) och framför allt till länsstyrelserna vilket kan antas svälla upp antalet ”miljöbyråkrater” avsevärt framöver.
Sekretess för elfenbenstroféer och noshörningshorn?
En av de mest udda sakerna som presenteras i sammanfattningen finns i en annan del av utredningen (som jag inte tagit upp här) som handlar om artskyddsbrott. Framför allt olaglig handel med fridlysta arter, äggsamlande mm. Här föreslås att det ska vara möjligt att få sekretess i de fall man importerat jakttroféer som enligt utredaren kan betinga höga värden och därmed vara stöldbegärliga.
Jakttroféer kan, jag citerar, ”…lagligt tas in till Sverige förutsatt om de har införskaffats på laglig väg och uppfyller alla krav på ursprungs- och mottagarland. Vissa troféer är dock stöldbegärliga, till exempel om de innehåller elfenben (!) eller noshörningshorn (!). Vid några tillfällen har Jordbruksverket fått begäran om att lämna ut handlingar som innehåller namn och adress till privatpersoner som har fått importtillstånd för att ta in jakttroféer. Jordbruksverket har inte kunnat neka utlämning av allmän handling i dessa fall, vilket medför en ökad risk för att troféerna stjäls och därefter hamnar på marknaden.”
Frågan är om inte den största risken här är att en kändis dras i smutsen av grävjournalister för att hen varit på troféjakt snarare än att elfenbenstjuvar planerar sina stöldraider med hjälp av Jordbruksverket? Hela slutsatsen om sekretess för jakttroféer känns lite ”odd” i sammanhanget om artskydd om ni ursäktar.
Läs mer och diskutera artskyddsutredningen
Vill ni stånka er igenom utredningen så finns den i två drygt 800-sidiga PDF:er på de här länkarna:
Artskyddsutredningen 2021, Del 1
Artskyddsutredningen 2021, Del 2
Diskutera gärna innehållet och slutsatserna i artskyddsutredningen i den här tråden på Skogsforum.se
Kuriosa – Lavskrikan
Den lilla fågeln lavskrika har vållat omfattande inskränkningar och segdragna rättsprocesser för flera markägare i södra Norrland. Lavskrikan nämns dock inte med ett enda ord i den 1.700 sidor tjocka artskyddsutredningen och den finns heller inte med i listorna över fridlysta arter. Lavskrikan har tagits bort från rödlistan då den anses ha en livskraftig stam även om den lokalt kan hotas av skogsavverkning.
