Som del av Januariavtalet från 2019 var det minst tre nya utredningar som skulle tillsättas för att bringa mer klarhet och ordning kring äganderätt och miljöskydd i skog och mark, inklusive strand- och artskyddet. Den uppsatta målsättningen var att konkreta ändringar skulle hinna beslutas i riksdagen inom nuvarande mandatperiod. Två av utredningarna har nu skickats ut på remiss till i genomsnitt cirka 200 remiss-instanser, medan tredje utredningen med fokus på tillämpningen av EU:s snart 30-åriga art- och habitatdirektiv, fortfarande pågår.
Ambitionen i Januariavtalet (kallas även Januariöverenskommelsen) låter kanske rimlig när mandatperioderna är fyra år. Nja, de som vet hur liten andel av alla utredningsförslag som normalt går vidare ens till regeringsförslag och möjligen klubbas av riksdagen, funderade nog mest på vad som skulle hinna landa hos riksdagen innan nästa valrörelse och regeringsbildning?
Att starten var trög var inte förvånande eftersom miljödepartementet lett av miljöpartisten och miljöministern Isabella Lövin ”ägde” frågorna och utredningarna och därmed hur direktiven skulle utformas, även om de var ”beställda” av Centern via Socialdemokraterna.
Regeringen kunde efter förhandlingar skicka ut två utredningsdirektiv i Juli 2019 för ”En översyn av strandskyddet” respektive ”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”, inklusive vilka som skulle vara utredare, sitta i sekretariaten och i de så kallade expertgrupper som får ”följa” utredningsarbetet lite närmare.
Utredningsdirektiv i Januariavtalet
Direktiven fick kritik från många håll för att vara motsägelsefulla, för de gick i korthet ut på att naturskyddet skulle stärkas å ena sidan och äganderätten å andra sidan. Utredningarna började, det gavs tilläggsdirektiv och sedan förlängd tid för slutrapportering.
Den tredje utredningen i Januariavtalet ”Översyn av artskyddsförordningen” kom igång först ett år senare, i praktiken två år efter förra valet, och ska enligt plan slutrapportera senast i maj 2021. Är extra intressant att det dröjde, eftersom Miljödepartementet redan våren 2018 innan förra valet skickade ut ett pressmeddelande med budskapet att ”Regeringen ska se över artskyddet”.
− Som miljöminister vill jag självklart att den markägare som sköter sin skog på ett sätt som är bra för hotade arter ska kunna kombinera det med god ekonomi för sin näringsverksamhet. Regelverken ska ge incitament för att bevara och utveckla naturvärden, sa dåvarande miljöminister Karolina Skog.
I pressmeddelandet stod det vidare ”Regeringen kommer att återkomma med mer detaljerad information om översynen så snart utredningsdirektivet är färdigt.” Ok, alla initierade vet att det skickas ut alla möjliga pressmeddelanden innan valen men att det dröjde två år innan utredningsdirektivet blev färdigt med samma regeringskonstellation, när det dessutom var del av Januariavtalet?
Remisser och Allmänningskogars förbund
Både den ”senaste” Skogsutredningen och den ”senaste” Strandskyddsutredningen är nu ute på formell remiss trots ett minst sagt blandat mottagande från naturvård och näring, respektive stad och land.
Bland de 165 organisationer som fått ”nya” Skogsutredningen på remiss finns många med, men inte Allmänningskogarna i norr som berörs av förslagen i högsta grad. Lite tragikomiskt är också att de sedan 2017 satsat på en gemensam lobbyorganisation ”Allmänningskogars Förbund”. De är nu i alla fall med bland de drygt 220 instanser som fått Strandskyddsutredningen på remiss.
Medlemmar i allmänning-skogar äger per definition i de flesta fall också skog som enskilda vilket är så man är eller blir medlem, och deras gemensamma förbund är i praktiken en stor del av de privata skogsägarna i Norrbotten och Dalarna. De skickar säkert in ett remiss-svar även på Skogsutredningen, och det blir oavsett det som vanligt en stor utmaning för en handläggare att väga samman svärmen av åsikter till en remissammanställning.
Inte minst eftersom vissa remissinstanser varit mer taktiska än andra. Nu går vi också mot en verklighet med allt fler nya organisationer som arbetar med det demokratiska systemet i stora och små frågor. Nykläckta på internet kan dock inte Allmänningskogars Förbund beskyllas för att vara, för även om de alltså är nya som ett gemensamt förbund har respektive Allmänningskog funnits i över hundra år, på riktigt.
Artskyddet i januariavtalet
Artskyddsutredningen pågår alltså nu för fullt, utan att så mycket läcker ut. Enligt den plan av utredningssekreteraren Britt Forsén redovisade på ett webbseminarium i september 2020, bör den ”första och stora hagelsvärmen alternativa lösningar” som de jobbade med från början ha vaskats runt, och stegvis lett till ”tämligen färdiga förslag”. Enligt planen från september har dessa stämts av i januari för vara klara i mars, hinna tryckas och levereras i mitten av maj.
Britt Forsén kommenterade också att den ovanligt långa listan med 23 representanter i en så kallad expertgrupp var tillsatt efter en politisk förhandling, och att det var inget som utredningssekretariatet hade varit inblandade i. En intressant och lång lista där man anar varför vissa är med eller inte. Jag ringer bland annat Linda Eriksson på Skogsindustrierna som sitter med i expertgruppen för Svenskt Näringsliv hur utredningen går? Hon vill eller kan inte säga så mycket om vad som kommit fram hittills:
Vi har inte sett så konkreta förslag ännu. Utredningen sätter också tilltro till ett så kallat förhandsavgörande som nu är lovat att det ska komma från EU i mars.
Linda Eriksson, Svensk Näringsliv
Britt Forsén nämnde också på webbinaret att hennes kollega och utredningens huvudsekreterare, Christina Olsen Lundh, till vardags är rådman vid Vänersborgs domstolar vilka hanterat större artskyddsmål. Domstolen har skickat in en ”begäran” om förhandsavgörande från EU-domstolen. Det är tydligen två stycken ärenden, ett för arter och ett för fåglar. Givet att detta ha stor principiell betydelse som allting på EU-nivå så finns begäran förstås översatta på alla EU:s språk.
Jag läser den svenska versionen av vad Vänersborgs mark och Miljödomstol frågade om i juli 2019, och försöker räkna ut vad för svar som EU kan förväntas klämma ur sig nu under hård tidspress. Det är ju ändå ett direktiv som medlemsländerna brottats med i snart 30 år.
Detta EU:s lagrum som kallas art- och habitatdirektivet. (Direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.) Fokus för direktivet var när det antogs år 1992, arternas status inom EU12, med andra ord innan Sverige och 14 andra medlemsländerna anslutit sig till dagens EU27.
Artskyddsutredningen och Mark- och Miljödomstolen i Vänersborg väntar nu på ett förhandsavgörande på fyra eller fem ”tolkningsfrågor” som ställts till EU-domstolen. Fråga två inklippt nedan tycker jag belyser bäst att det fortfarande efter 30 år är mycket oklart vad ”lagstiftaren” egentligen avsett. Eller så är det för att det är 30 år sedan. Avslutningen bland tolkningsfrågorna känns också som kännetecknande för hur pass stel, oböjlig eller rigid EU-lagtolkningen kan förväntas vara?
2) Ska begreppen ”avsiktligt döda/störa/förstöra” i artikel 5 a)–d) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar samt i artikel 12 a)–c) rådets direktiv 92/43/EEG (2) av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, tolkas på så sätt att de utesluter en nationell praxis som innebär att, för det fall syftet med åtgärden uppenbart är ett annat än att döda eller störa arter (till exempel skogsbruksåtgärder eller markexploatering), så måste det finnas en risk för att arternas bevarandestatus påverkas negativt genom åtgärden för att förbuden ska aktualiseras?
…Mark- och miljödomstolens frågor 2 och 4 innefattar frågan om det strikta skyddet i direktiven upphör att vara tillämpliga på arter för vilka direktivets mål (gynnsam bevarandestatus) har uppnåtts.
Är uttolkningen av det 30-åriga direktivet del av Januariavtalet och politik? Ja, artikeln ligger i alla fall under den rubrik som vi valt att kalla EU och glesbygd – något som är viktigt i skogen och kan härledas till politik.
Faktaruta Januariavtalet
Januariavtalet som också kallas fyrpartiuppgörelsen, januariöverenskommelsen eller 73-punktsuppgörelsen är en skriftlig överenskommelse mellan riksdagspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för att kunna utse socialdemokraten Stefan Löfven som statsminister och regeringsbildare efter riksdagsvalet 2018. Avtalet publicerades den 11 januari 2019. Stefan Löfven röstades fram till statsminister och regeringsbildare 18 januari 2019, mer än 18 veckor efter riksdagsvalet, och kunde därmed bilda Regeringen Löfven.
Olika delar av avtalet kopplar till frågor som ansågs viktiga för respektive parti, och Socialdemokraterna och Miljöpartiet fick framförallt förtroendet att sitta kvar som regering från föregående mandatperiod om de lovade genomföra de 73 punkterna i programmet.
Socialdemokraterna lyfter på sin hemsida fram att Januariavtalet göra att regeringen kan se till att det ska anställas fler poliser, sjuksköterskor och lärare. Minska klyftor genom jobb, utbildning och höjda pensioner, etc.
Miljöpartiet skriver på sin hemsida mycket kortfattat att januariavtalet är ”En sakpolitisk överenskommelse mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna.”
Centern lyfter på sin hemsida fram att det är mycket centerpolitik i januariavtalet och verkar lista alla 73 punkterna uppdelade på olika ämnesområden, varav de fyra första punkterna under ”Landsbygden får bättre villkor” syftar på utredningarna som beskrivs i denna artikel.
Liberalerna har å sin sida helt enkelt länkat avtalet i sin helhet på hemsidan.
