Tilldelningen för licensvargjakten 2022 har nu presenterats av ett antal länsstyrelser. 33 vargar ska få skjutas, varav tre stycken räknas tillhöra den “svenska stammen” på gränsen mot Norge. Budskapet från länsstyrelserna är att jakten finns där de flesta och tätaste vargreviren finns. Flera av reviren och därmed cirka hälften av de vargar som ska skjutas finns också i hjärtat av Bergslagen, medan övriga revir finns mer i ytterkanterna mot norr, öster och väster av Mellansveriges vargpopulation.
Två centrala revir gränsar mot varandra och kommer att utgöra 1/3 av licensvargjakten. De finns några mil norr om Grimsö, söder om det “svarta hålet i Dalarna” liksom kungens jaktmarker i Malingsbo, och reviren gränsar dessutom mot Karl Hedin AB:s domäner. Hedin nog å andra sidan inte fått tillbaks sina vapen ännu? Vargjakten i Römenreviret i gränstrakterna Norge/Sverige är en jakt som stoppades ifjol.
Vid älgjaktsstarten i södra Sverige framåt helgen så får många spännande möten i skogen, och diskussioner om älgar och vargar runt brasorna. Diskussionerna kommer att gå heta om Äbin, där en ny rapport kom idag. Dessutom kommer det att diskuteras hur stora vargpopulationerna och vargreviren egentligen är. Älgjakt i vargrevir har ju sedan 1980-talet skapat extra mycket “skräckblandad förtjusning” i framförallt Värmland, och speciellt för de som håller fast vid löshundsjakt. Själv har jag ingen hund, men blir sjåpig när min katt är på rymmen, och drar ned på antalet jaktdagar om det är dåligt med älg eller lösa hundar där jag får vara med och jaga.
Vargjakt i vissa revir
Vi har under året redan skrivit om vargar, egna vargmöten söder om Bograngen i Nordvärmland från 1983 och framåt, samt om det “svarta hålet” i vargstammen som utvecklades i Dalarna under senaste decenniet. Nu verkar äntligen vargstammen ha vidgat sig lite på längden och tvären i landet, samtidigt som det en vecka före älgjakten rapporteras vara “all time high” när det gäller antalet vargobservationer i min värmländska “hemby”. De dova vargskallen och kronhjortsbrölandet som hörts runt byn i höst har varit mäktiga, men hoppet har inte heller övergivit mig om att i år också få höra ståndskall på älg i samma dalgång. Det trots vargarna, och att en fin älgtjur tydligen redan gått hädan i förtid efter en dödlig brunststrid.
Känner ni någon som behöver en varning när det gäller att gosa med älgar och ta selfies med dem, eller tycker att polisen ska vara mer direkta i sina rekommendationer så skicka dem gärna en länk med bilden ovan. Nu lyder tydligen polisens 08-rekommendationer enligt Mitti.se:
- Du ska inte ta en selfie med en vild älg
- Du ska inte börja prata med en vild älg från några meters avstånd
- Du ska inte gå fram till en vild älg som ligger i din trädgård.
För den som vill föreställa sig hur det gick till när älgtjuren dog kan jag rekommendera Benny Lindroths publicerade film från 2017 och lite norr om olycksplatsen ovan.
Tilldelningen inför älgjakten har i vårt fall ökat på senare år, och är nu cirka 60 % av den för drygt 15 år sedan, men 300 % över tilldelningen för 5 år sedan. Älgtillgången har dock i praktiken och lokalt följt en annan kurva, som dock verkar haft att göra med vargtätheten.
I jakttidningar och på många håll i landet rapporteras det att jägarförbunden med flera tycker att licenstilldelningen för vargjakten är för låg, inte minst givet riksdagsbeslutet som säger typ “livskraftig stam och 170-270 vargar i landet”. Populationen enligt SLU och Naturvårdsverket beräknades vara runt 400 i somras, medan vinterpopulationen anses bli mindre av många skäl förutom vargjakt på licens. Givet att i princip alla revir som ska “upplösas” genom licensjakt ligger i gränstrakterna mellan flera län, och vargnyheter tenderar att bli regionala, presenterar vi också kartor över reviren som “licens-vargjakten 2022” avser.
Kartan i figuren ovan kommer från en länk till SLU:s aktuella vargrapportering. Kartan från SLU är förstås ganska grov, och givet de observationer som rapporteras i exempelvis centrala Värmland i sommar så verkar det finnas aktiva vargrevir även där och på andra håll. Ett antal vargrevir finns det nu tydligen även i Dalarna, även om det “svarta hålet” utan inventerade vargar mellan Värmland och Gävleborg fortfarande syns ganska tydligt. Om det är en slump att 3 av 6 revir där det ska bedrivas vargjakt i vinter finns i gränstrakterna till Dalarna är säkert svårt att veta, men kanske det kan lugna “dalkarlarna” något?
Annan vargjakt utöver licenser
Utöver det som kallas licensjakt, och som brukar överklagas från alla kanter, kan noteras att det också pågår “beslutat skyddsjakt” där renar eller andra tamdjur hotas, samt att det skjuts vargar i direkt anslutning till angrepp på tamdjur/hundar. För närvarande finns beslut om skyddsvargjakt på en varg i Siggefora- och i Sjundreviren i östra Mellansverige. Dessutom räknar vargforskare, delar av rättsväsendet och andra med att det pågår tjuvjakt i vissa kretsar.
Vad som anses vara en hållbar lägsta nivå för antalet vargar är med andra ord lite beroende på hur man ser på saken.
Totalt sett verkar de flesta artiklar om varg skrivas där det inte funnits varg förut, och om man roar sig med att jämföra antalet Google-träffar mellan “X-revir” ser man att det skiljer mycket på hur välkända de olika reviren är via internet.
- Siggeforareviret i Uppland: Ungefär 14 300 resultat
- Brängenreviret i Jänköping och Västra Götaland: Ungefär 5 750 resultat
- Skacksjöreviret i Värmland: Ungefär 2 resultat
Några av reviren ovan exempel där det diskuterats skyddsjakt, vilket ger mer uppmärksamhet och Googleträffar. Siggeforareviret har funnits något år och det pågår just nu där också skyddsjakt. Andra revir med många google-träffar finns i Stockholms län även om de ligger långt utanför tullarna, och där skyddsjakt diskuterats i Rialareviret på sin tid och just nu i Sjundareviret.
Jag hade å andra sidan aldrig hört talas om “Brängen” innan jag googlade reda på vad vargreviret i närheten av Jönköping eller snarare Ulricehamn kallas mer formellt. Inte heller att det nya reviret inom en mil från hembyn i Värmland kallas Skacksjöreviret. Skacksjö ligger 5 km från Gårdsjö och “mina bästa badsställen”, och en tik från det som kallades Gårdsjöreviret har tydligen dessutom bildat Siggeforareviret som figurerar i lokalpressen i Uppland där jag nu bor.
Den första svenska vargkullen i modern tid föddes söder om Bograngen en sommar när jag i ungdomen hängde just där för att fiska öring… Känner jag mig då “jagad av vargar” ända från Bograngen som en annan Gösta Berling? Nejdå, men jag rekommenderar den som inte känner sin Selma Lagerlöf och Gösta Berling, prästen i Bograngen, Gårdsjö eller andra att läsa romanen eller se TV-serien på öppet arkiv. Vargscenen i slutet av Del ett är kanske inte så realistisk eller politiskt korrekt 2021, men ganska romantisk!
När det gäller vargreviret i Skåne som vi själva skrivit om så kallas det “Linderödsåsen”, vilket gör att det inte skrivs ut eller uttalas Linderödsåsenreviret. Söker man på kombinationer av “vargrevir” och “Skåne”, “Österlen” eller “Linderödsåsen” kommer man dock upp i dryga 15 000 träffar. Likaså om man sker på “vargrevir” och “Jönköping” och inte bara på “Brängenreviret”.
Revirbeteckningar för vart vargjakt ska ske enligt planerna för vintern 2022 listas nedan. SLU:s benämningar.
Prästskogen: Delas mellan Gävleborg, Jämtland och Västernorrland 6 stycken; Gullsjön: Delas mellan Gävleborg och Dalarna 6 stycken; Haraldsjön: Delas mellan Dalarna, Västmanland och Örebro 6 stycken; Snösjön: Delas mellan Dalarna, Västmanland och Örebro 6 stycken; Immen: Delas mellan Värmland och Örebro 6 stycken; Rømskog: Delas Värmland och Norge, räknas som halvt revir 3 stycken.
