Fågeldöd, älgvikt och mycket annat samlas i höst genom SVT vetenskapsredaktion. Givet att älgjakten börjar nu på fredag i Södra Sverige så ville vi titta närmare på hur det ligger till med älgvikterna och det SVT-program som kallas: 2. Fågeldöd och blåbärskris. Ett av huvudbudskapen är att älgarna i södra Sverige blivit dramatiskt mycket mindre på grund av för lite bärris, i sin tur på grund av för mycket granskog. Budskapet kondenserades och spreds också genom SVT:s nyhetsredaktion. Nyheten skapade debatt i vidare kretsar av mina bekanta – även de som inte normalt är så älgvikts- och skogsintresserade – vilket fick igång forskaren i mig.
Vi skrev i vintras ett eget debattinlägg rubriken ”Slaget om skogen” för att bland annat illustrera att det på senare tid förekommit en del fulspel i skogsdebatten. Vi skriver också en lite bredare artikel om SVT:s programserie och den ökande mängden alternativa skogsfakta som sprids, samtidigt som denna artikel fokuserar på älgvikternas eventuella koppling till granar och bärris i södra Sverige.
För att få del av forskningen och referenser, samt vilka uppseendeväckande grunddata som stödde budskapet som lanserades i SVT-programmet, tog jag kontakt med forskaren Annika Felton på SLU i Alnarp. Felton är den framträder mest i det aktuella avsnittet och speciellt i den del som avser älgvikter. Felton delade per telefon och mejl med sig av fyra-fem forskningsreferenser som skulle stödja budskapet i programmet, men hon kände sig inte bekväm med att medverka i en artikel som kunde vara kritisk till SVT-redaktionens arbete, tagningar och redigering. Hon tycker snarare att SVT ”har gjort ett bra jobb”. Vi har därefter arbetat vidare själva med de vetenskapliga referenserna Felton skickade.
Älgvikter, ris och granar
I praktiken var huvudbudskapen i SVT, vilka kondenserats från intervjuerna och SVT:s tolkning av materialet:
”Forskare som studerar markvegetationen har uppgifter om täckningsgraden som sträcker sig tillbaka till 1950-talet. Och de har sett en dramatisk minskning av skogens bärris. – I södra Sverige har det krympt med nästan hälften. Det tror vi beror på ljustillgången. Skogarna har blivit allt tätare och granen dominerande, vilket leder till mörkare skogar, säger ekologen Annika Felton vid Sveriges Lantbruksuniversitet.”
”Att fodertillgången förändrats sedan 1950-talet verkar ha fått konsekvenser. Älgarna har blivit magrare för varje år under de senaste årtiondena. Klimatförändringar kan vara en förklaring. Krympta områden med ris i skogen är en annan. – Väldigt små kalvar har vi i södra Sveriges skogar, och små kalvar blir små kor. Och jag tror att förklaringen delvis ligger i den minskade fodertillgången och konkurrensen med andra hjortarter, säger Annika Felton.
Styckena och citaten ovan alltså nu fortfarande på SVT:s hemsida flera veckor efter publiceringen, vilket också stöder att Felton eller andra anser sig felciterade, även om SLU den 5 oktober igår la ut en generell brasklapp. När det gäller dramaturgin och klippningen i SVT- Vetenskaps halvtimmesprogram (Del 2) är den i flera stycken mer hård-dragen än sammanfattningen ovan. Den bygger enligt uppgifter på flera omtagningar kring uttalandena om älgvikterna, och bland annat sägs älgarna vara ”taniga” istället för ”väldigt små”. Problemet med mycket gran dras upp till att gälla ”varje liten ny granplanta”.
Innan vi går in på de vetenskapliga artiklarna som också anses ligga till grund för budskapen ovan så publicerar vi mer råa data från SLU:s riksskogstaxering.
När det gäller påståendet att andelen granskog ökat dramatiskt så är det svårt att se någon tydlig trend i Riksskogstaxeringens data för Götaland. Även om värdet från 1955 på cirka 26 % ökade på 1980-talet så drog stormarna 2003 och 2005 ned andelen granskog, samtidigt som andelen kala provytor då ökade.
Riksskogstaxeringen har också en annan tidsserie som visar trädslagsfördelning på arealmässigt större så kallade relaskopsytor, men då bara från år 1985. Trenderna är dock i de dataserierna ännu mer stabila, och även om både granskog (40%) och tallskog (25%) ligger på högre andelar än på de så kallade klavningsytorna, så finns i princip inga öknings- eller minskningstrender att se i det materialet. Variationen mellan femårsmedlen stannar hela tiden inom plus minus en procent.
Nästa fråga är då vilka bärris som anses ha minskat i Götaland enligt SLU/Riksskogstaxeringens långa tidsserier? Jag har inte själv fått ut rådata hela vägen tillbaks till 1950-talet men ser inga tydliga effekter alls sedan 1997 och de data jag fått från riksskogstaxeringen vid SLU? Det finns andra sätt att presentera och analysera data som vi kommer till nedan, men det är svårt att förstå hur dessa slumpmässigt korrekt insamlade data kan leda till slutsatser eller budskap om mer gran och mindre bärris för en hel landsända, och som sedan leda vidare till samband med minskade älgvikter under samma tidsperioder?
Jag blev från både Felton och riksskogstaxeringen hänvisad till artiklar av Hedvall med flera, vilka har studerat omräknade riksskogstaxeringsdata från 1950-talet. Studierna och diskussionen fokuserar på effekterna av kvävenedfall och PH, men det finns också vissa signifikanta samband med grundytan och skogens ”virkestäthet” på provytornas fältskikt. Variabeln ”grundyta gran” visade sig ge ett signifikant tillskott i en multivariabel modell för att prediktera utvecklingen av gräs, örter och bärris, jämfört med variabeln ”totala grundytan för alla trädslag”.
Modellerna visar att andelen gräs och örter ökat på de flesta håll, medan bärriset minskat. Hur mycket av signifikansen i modellen som beror på antalet ytor kan jag inte säga, men vid ett mark-pH på 4 så visar modellen att andelen bärris på provytorna ska minska med 5 procentenheter om gran-grundytan i sin tur ökade från grundtyta 5 till 20. Det finns säkert fler och andra sätt att tolka resultaten, men det är heller inte så författarna av denna studie uttryckt sig tvärsäkert om bärriset, och inte alls om älgvikter. Problemet verkar snarare ligga i att andra forskare eller media plockar ut vaga samband för att motivera annan forskning eller övertolkade budskap?
När det gäller rådata över kalv- och älgvikter finns de i olika databaser, men det är bara sedan drygt tio år som de flesta jägare rapporterar in älgvikter på fällda djur. Relativt heltäckande data över älgvikter finns därför i Viltdata.se från cirka 2008. Datat finns dock inte kondenserat för olika landsdelar såsom södra Sverige, så för att komma dit måste man plocka ut data per län och slå ihop.
Felton hänvisade mig dock även till en färsk studie av Holmes med flera som ska visa att älgvikten på kalvar gått ner i just Götaland/södra Sverige. I den vetenskapligt publicerade rapporten finns en graf och modeller som bygger på kalvvikter som rapporterats in redan från cirka 1995, men där framgår också att data verkar mycket osäkra och varierande före 2008. Älgvikten på kalvarna verkar enligt grafer och text i rapporten ha gått ned i Götaland och Svealand, men ökat desto mer i Norrland?
Jag har inte kunnat få ut rådata för hela landet eller landsdelar från Vilddata.se på älgvikterna, men när jag tittar på kalvvikter och antal vägda älgar och kalvar för länsvisa data från 2006/2008 så ser man inte många dramatiska förändringar. Kalvvikterna dippade på många håll torrsommaren 2018, och älgkovikterna året därpå.
Det framgår inte fullt ut varför forskarna i studien ovan använt osäkra data över älgvikt för kalvar från före 2008. Den stora variationen i underliggande data (punkterna), grafer och modeller/trendlinjer som sedan anpassats till data visar hur fel det kan bli. Mest nyfiken blir kanske många på att se hur stora kalvarna i Norrland (gröna linjen) är på väg att bli om utvecklingen fortsätter? Det ska dock noteras även i detta fall att forskarna bakom denna studie inte heller verkar koppla ihop gran, bärris och älgvikter, utan hänvisar till många andra förklaringar på varför fällda älgkalvar är i genomsnitt lättare vissa år, såsom efter torrsommaren 2018.
Med det sagt ska dock också noteras att artikeln med grafen ovan och som Felton refererade oss till, i sin tur avslutas med att referera till en artikel av Felton med flera och orden:
”Additionally, managing forests to have a rich field and shrub layer has been shown to positively impact calf body mass in southern Sweden (Felton et al., 2020).”
Slutsatser om vad som leder till fetare eller tanigare kalvar blir dock svåra att bekräfta när man läser den rapporten istället, eller pratar med forskare bakom studien. De har förvisso visat att ett rikt fält- och buskskikt har en positiv effekt på älgvikter på de kalvar det togs vomprover på, men har utgått från några olika delar av södra Sverige. De har på så sätt kunnat visa att älgkalvar som bland annat ätit mycket salix (odlingar på Västgötaslätten?) och en mer varierad kost, vägde mer än såna som ätit mindre varierat och mer tall- och ljungris vid Östersjökusten. Ganska rimligt, men det är knappast ett bevis på att man har skött skog på ett sätt som lett till fetare älgkalvar?
Jag ifrågasätter inte att en varierad kost ofta leder till friskare unga älgar och andra däggdjur, inklusive älgkalvar och människobarn. Däremot förstår jag inte var sambanden finns som bevisar teserna i Vetenskapens värld på SVT, och med någon slags statistisk relevans och signifikans?
Givet min egen blygsamma status som före detta forskare och trots titeln SkogDr, vore det dock förmätet att uttala sig tvärsäkert om orsak och verkan, eller forskarnas slutsatser när det gäller älgvikt, gran och bärris. Jag noterade dock häromdagen att EU:s miljökommissionär i SVT trots mothugg från många håll är tvärsäker på slutsatserna från EU-kommissionens egna raketforskare i Italien som studerat satellitdata över Sverige, och för att resultaten var publicerade i tidskriften Nature. Det ledde i den delen av SVT-serien att flera utvalda medverkande verkade ifrågasätta Riksskogstaxeringen data, vilken ju också ligger till grund för analyserna om bärriset, granarna och älgvikten? Allt går igen, och allt snabbare, som man brukar säga.
Varken jag, eller bäruppköpare som Sylve Björkman med verksamhet i stora delar av Sverige som vi skrev om i somras, säger emot att blåbär växer bättre i tallskog. I praktiken plockas dock bären i hyggeskanter och på hyggen. Björkman kunde när jag ringde förra veckan rapportera om ett bra bärår, rekord för hjortron och lingon och ett bra år för blåbär.
Sylve Björkman med kollegor visade sig vara mycket skeptiska till slutsatserna om bärrisen i SVT-programmet. I deras fall är det dock mer det småskaliga skogsbruket (små hyggen) och bristen på hjortron, som gör att företaget inte skickar thailändska bärplockare till södra Sverige. Björkman passade dock på att lyfte fram den vederhäftiga forskningen som SLU-professorn Lars Kardell publicerat, vilket jag också gärna gör. Här bland annat en rapport från 2011 som också leder vidare till mycket läsvärt om bär och bärris.
