Sent igår natt enades förhandlare från EU-rådet och EU-parlamentet om en preliminär politisk överenskommelse om ett certifieringssystem för kolkrediter. I systemet ingår certifiering av kolsänka i växande skog men också vissa produkter från skogen och så kallad koldioxidavskiljning genom DAC eller CCS.
Emma Wiesner, ledamot i Europaparlamentet och representant för Centerpartiet såg glad ut på den pressbild som kablades ut i samband med pressreleasen. Skogsindustrierna, som Wiesner gärna lierar sig med basunerade istället ut en nyhet om att: “Begränsa inte skogsbruket”. Om Wiesner verkligen är glad eller om Skogsindustrierna egentligen slår in öppna dörrar återstår att se.
Certifierade kolkrediter, ingen dans på rosor
Förhandlingarna om det lagförslag verkar ha dragit ut på tiden och belastade definitivt kontot för obekväm arbetstid. Det är nog inte konstigt med tanke på att det för det första är en politisk fråga men också för att det är mycket viktigt att ett system för certifiering för kolkrediter är skapligt vattentätt. Det ska med andra ord inte finnas utrymme för fusk, eller som det kallas inom detta området – greenwashing.
Genom hela arbetet med detta lagförslag, som för övrigt ligger inom den så kallade Gröna Given, så har det funnits med texter om att systemet måste göras så enkelt som möjligt för till exempel mindre skogsägare. Detta är helt klart en utmaning eftersom ordet enkelt rimmar dåligt med ramar för att förhindra fusk.
Lägg därtill att certifieringen för kolkrediter finns inom den Gröna Given och genom detta ska jobba tillsammans med bland annat LULUCF-förordningen och EU:s skogsstrategi och det hela kan börja bli snårigt. Hur EU kommer klara av att ordna detta på bästa sätt återstår att se men ur ett skogsägarperspektiv så kommer det antingen krävas kunskap och engagemang, alternativt att intjäningen sjunker genom konsultarvoden där experter hjälper skogsägare med att certifiera och sedermera sälja kolkrediter.
Fem kategorier i certifieringen
I lagförslaget som nu förhandlarna enats om finns totalt fem kategorier för certifiering av koldioxidupptag, eller kolkrediter, och där alla fem mer eller mindre skiljer sig från varandra.
- Permanent koldioxidlagring. Detta handlar om att fånga upp koldioxid direkt från luften (DAC) eller fånga koldioxid från industrins utsläpp (CCS). Den uppsamlade koldioxiden trycks sedan ner i berggrunden och lagras permanent.
- Lagring i långlivade produkter. Certifieringen täcker även långlivade produkter från skogen. Det handlar främst om byggmaterial som byggs in i byggnader i minst 35 år. Kan man verifiera detta så kan man också sälja certifierade kolkrediter.
- Levande kolsänka i skog. Kan man visa på additionalitet i en skog så kan man också certifiera skogen för kolkrediter. Denna certifiering måste kunna verifieras i minst fem år.
- Kolinlagrande jordbruk. Kan man påvisa en ökad kolinlagring i jordbruksmark där markkolet ökas så kan man certifiera sådan mark också. Nedplöjning av biokol skulle kunna vara en sådan åtgärd.
- Metanminskning från idisslarnas fermenteringsprocess eller hantering av gödsel i lantbruk kan komma att bli en punkt med start 2026 och i så fall då också omfattas av certifieringen.
I lagförslaget finns också återvätning av dränerade torvmarker med. Troligtvis ligger detta under punkt 3 men gäller här också för lantbruket och inte bara skog.
Additionalitet, referensnivåer och monokultur
När det gäller certifiering av kolkrediter i levande kolsänka i skog så är förslaget på det klara med att för att få en certifiering så krävs en additionalitet. En certifiering kan alltså enbart utfärdas om syftet med åtgärden är att förbättra kolsänkan och att man kan visa på att åtgärden ger en större kolsänka än vad som skulle vara fallet om man inte gjort någonting.
Lagförslaget tar upp att referensnivåer kan användas. Närmast till hands ur ett svenskt perspektiv är här att öka tillväxten jämfört med hur tillväxten sett ut historiskt. Detta kan man göra på många sätt och detta är något som säkert kommer bli en röd tråd om eller när det blir verkstad av lagen.
Annars är lagförslaget på det klara med att monokultur av skog inte är berättigat certifiering. Troligtvis kommer det också diskuteras hur EU:s restaureringslag kan vävas sammans med certifiering. Glöm inte heller bort biologisk mångfald och stabila, klimatanpassade, ekosystem. Att plantera igen ett hygge med 2500 förädlade gran-turbo-plantor kommer troligtvis inte att räcka.
Processen, frivillighet och register
Efter den nattliga förhandlingen så är kolkrediter ett steg närmare en realitet. Nu ska det formellt godkännas genom omröstningar i EU-parlamentet och EU-rådet. Vidare ligger det på EU-kommissionens bord att ta fram unika certifieringskrav för varje kategori av koldioxidupptag. Det är med andra ord EU-kommissionen som kommer mejsla fram exakt hur en aktör, som t.ex. en skogsägare, kan certifiera hela eller delar av sin skog.
En springande punkt är att lagförslaget om certifiering av kolkrediter bygger på frivillighet. Det är med andra ord upp till ex. skogsägaren om man vill certifiera hela eller delar av sin skog. Det finns dock en tumskruv med i lagförslaget. Enligt förslaget är det enbart certifierade koldioxidupptag som kommer kunna räknas in i LULUCF-rapporteringen framgent. Hur detta kommer ske är oklart. Lagförslaget verkar i alla fall vilja dra åt denna tumskruv åt medlemsländerna för att de nationellt, relativt snabbt, ska komma igång med systemet.
Ett certifieringssystem från en mellanstatlig organisation som EU måste vara vattentätt. Det är inte bra för varumärket om certifieringssystemet skulle kunna utnyttjas för ex. det som kallas greenwashing. En del i att skapa en rigid struktur är enligt EU att ha ett register över de certifieringar som är gällande. Ett sådant register kommer alltså att sjösättas när certifieringen drar igång.
Ett system för att klara klimatmålen
Det kan vara ganska uppenbart att detta system för att certifiera koldioxidupptag är ett incitament för att EU ska nå uppsatta klimatmål. Man har identifierat att det bl.a. finns 16 miljoner skogsägare i unionen och att det krävs morötter för dessa för att hjälpa till att nå målen. De nya kraven i LULUCF där EU ska nå -310 miljoner ton CO2 år 2030 är en röd tråd i detta.
Ett sätt att skapa stabilitet är att det också kommer att finnas krav på att koldioxidupptaget är varaktigt. En del i detta är vad lagförslaget kallar reversering och handlar i princip om att den som har fått en certifiering ska övervaka, begränsa risker och vidta förebyggande åtgärder för att certifieringen kan bibehållas under den tid den är satt till. Den så kallade reverseringen kan också användas under certifieringen och exempelvis vara med som en parameter till hur länge certifieringen ska gälla.
Effekt av koldioxidinflationen
Ovanstående genomgång visar på ett skapligt komplext system för kolkrediter som kräver både kunskap, engagemang och tid. Hur det kommer bli för en svensk skogsägare när systemet kommer igång är svårt att sia om. Mycket hänger nu på EU-kommissionen att ta fram ett faktiskt fungerande system. Det bör handla om minimalt med byråkrati och ska vara enkelt. Det som talar emot detta är komplexiteten i systemet som är beskrivet här ovan. Det som talar för det är klimatmålen.
Den nya förordningen som kommer styra certifieringsramen för koldioxidupptag införlivas i den Gröna given och därmed också Fit for 55. Det betyder att förordningen kommer vara en del i den process som ska göra EU klimatneutral till 2050. Primärt handlar klimatmålen om att fasa ut fossila utsläpp och detta kommer göras med hjälp av främst utsläppshandeln. Men enligt expertisen räcker inte detta utan vi måste bli mer energieffektiva och lagra mer koldioxid på annat ställe än i atmosfären.
Initiativet till hela systemet med certifierade kolkrediter grundar sig alltså i tesen om att vi måste, trots utfasningen av fossila utsläpp, ta bort mer koldioxid ur atmosfären och vi måste, enligt fastställda beting i LULUCF, bl. a. öka kolsänkan i skogen. Ett sätt att öka kolsänkan i skogen är att ge möjlighet för ägaren av skogen att få betalt för denna åtgärd (certifieringssystemet). Kanske kan man dra en ekonomisk liknelse och att vi har en koldioxidinflation i atmosfären som måste bekämpas.
Kanske kan skogsägare se sina avdelningar i skogsbruksplanen som bankkonton och “Centralbanken” (gröna given) vill nu få ner koldioxidinflationen i atmosfären. Man vill därför stimulera skogsägare med sina bankkonton att sätta in mer kapital på dessa bankkonton. Kapitalet är koldioxid som finns i atmosfären.
Centralbanken ger också, genom certifieringsramen en möjlighet till en “bonusränta” för att verkligen stimulera skogsägare för att jobba för att få ner denna inflation. Detta då givet att en certifierad kolkredit kan säljas på en marknad. Det som kan ses som positivt i detta kan vara en form av ränta-på-ränta-effekt om skogen växer bra och binder mycket koldioxid. Certifierar du skogen så får du även en bonusränta under en given period.
En riktig fem-etta för dig som skogsägare kan vara att om du bygger fina skogsförråd och tjänar en slant på det enligt ovan genom kolkrediter så kommer troligtvis ditt virke att behövas innan 2050. En del i den Gröna given är att energieffektivisera hus inom EU. Estimeringar gör gällande att 190 miljoner hus behöver energieffektiviseras för att målen ska nås i den Gröna given fram till 2050. Det kommer krävas en hel del regelvirke, OSB-skivor och träullsisolering för detta.
