Många överväger i vinter att göra isvägar i stor eller liten skala eftersom kylan är här, samtidigt som många säkert tvekar kring hur man gör och hur länge kylan ska hålla. Trafikverket har öppnat en del av sina isvägar i norr där det vid öppet vatten är färjeleder, men kraven på säkerhetsmarginaler gör att vägarna oftast bara är öppna för personbilar. Trafikverket började förra året ändå ifrågasätta om det lönar att fortsätta anlägga isvägarna över Storsjön i Jämtland framöver, men nu i helgen öppnades även Håkanstaleden på Storsjön, i alla fall för fordon upp till 2 ton.
Ice road truckers
När det gäller tyngre transporter är kraven på is mycket större, men inte mycket forskning har pågått de senaste decennierna, speciellt inte i Sverige. I Canada och Sibirien är en isväg varje vinter helt avgörande för byar och gruvor för att få varor och bränsle. Lastbilarna kan faktiskt ofta transportera mycket större volymer än båtar kan göra när vattnet är öppet. TV-serien Ice road truckers visar upp hur viktigt och storskaligt det kan vara i Canada, så med tanke på vilka värden som hanteras där går det säkert att lära sig något därifrån?
I Canada pågår också forskning för att hantera klimatförändringarna bättre, kanske framförallt vid NRC, National Research Council Canada. När jag ringer märks det att Sverige tidigare var ett föregångsland när det gäller isvägsforskning, för Paul Barrette på NRC berättar att det var svensk expertis (utvandrare?) inblandad när isvägsnätet en gång byggdes upp i Canada. Paul berättar vidare om det projekt som NRC driver nu och som verkar lovande- att armera isen vid svaga passager med moderna geonät och/eller stålvajer.
I Sverige bygger Trafikverket isvägar på del håll i norra Sverige, men SR Jämtland rapporterade i Januari 2020 att Trafikverket övervägde att sluta bygga isvägarna över Storsjön. Denna kalla vinter 2021 dröjde faktiskt på grund av ett komplicerande snötäcke till den 14 februari innan SMS-tjänsten förkunnade att även Håkanstaleden öppnat och att man via Isöleden kan ta hela genvägen över Storsjön, i alla fall om bilen väger under 2 ton. Tidigare byggde Trafikverket också isvägar söderut, exempelvis till Vinön i Hjälmaren, men det är inte aktuellt ens denna kalla vinter utan man håller färjeleden öppen istället.
I Skogsnäringen rapporteras ibland också om isvägsbyggen i norr, men i media verkar det lättare att hitta exempel på när det inte funkat, än när det gått bra. Det har även skett olyckor när isen brustit på stampade myrar.
Hur svårt kan det vara – detta är väl inte ”rocket science”?
Vi använder massor av spännarmerad och fiberförstärkt betong idag i Sverige, och det första patentet på en metod att armera betong är från 1855. Dessutom använder vi numer, inte bara i skogsnäringen, miltals med fiberduk och geonät varje dag för vägar. När man frågar Trafikverket om det forskas på isvägar i Sverige hänvisas man till Lennart Fransson, en kunnig men sedan flera år pensionerad forskare på Luleå tekniska universitet. Lennart delar ändå med sig av några handfasta tips per epost:
— Lennart Fransson
”Normalt räcker 90 cm is av bra kvalitet för timmertransporter 7-axlat 60 ton. Vid extrem kyla (under -25 grader) är det olämpligt att belasta isvägen som då spricker upp onödigt mycket.”
Lennart skickar också ”Ishandboken” från 1995, och det är en utmärkt skrift för sin tid som bland annat beskriver att man kan lägga ut plankor på isen i ett rutnät för att skapa armering. Lennart understryker dock att armering är tidsödande.
Jag kopplar jag upp mig över nätet igen med Paul Barrette för att om möjligt få mina tankar bekräftade. Jag använder ett enkelt fall som jag kan relatera till och som borde vara lämpligt för en test, en 200 meter lång vattenpassage i en insjö:
- Ja, det är en mycket relevant att jämföra med spännarmerad betong
- Ja, det vore en stor fördel att lägga armeringen i botten på isen för det är där belastningen blir. Om isen fortfarande växer nedåt är det ju bara att såga upp några skåror i isen med motorsåg och dra geonät under isen, på samma sätt som man lägger ut fisknät under isen.
- Ja, det är klart att det kommer tina sedan också nerifrån, men den mesta upptiningen i en insjö utan starka strömmar sker uppifrån.
- Ja, det är kanske en fördel med ett vitt glasfibernät, men kanske framförallt att det nätet är lättare och mer formbart för att dras under isen. Ett vitt nät drar inte till sig solstrålar lika mycket, men det ska ju ändå helst ligga mycket isen ovanför som man också kan täcka över mot sol.
- Ja, det gör stor nytta även om det bara är en 5 meter bred armering av geonät. Isen spricker oavsett om man har använt armering, men den brister inte alls lika lätt.
- Ja, det stämmer vi har inte några vetenskapligt säkra siffror ännu på hur mycket bättre det blir med armering.
Paul skickar slutligen med mig att inte fundera så mycket, kör på, det kommer att bli mycket bättre med armering, och det är ju inte så svårt eller dyrt? Nej, men man vill ju veta hur mycket bättre det blir om man lyckas, så nu funderar jag på hur man designar ett fullskaleförsök för typ 20 ton? Paul har inte börjat oroa sig för det men lovar att de ska forska vidare i Canada med nya försök i labbet. Jag lovar att hålla honom informerad om vad vi gör här i Sverige.
Jag funderar fortfarande, och av någon anledning poppar musiken och TV-serien Hill street blues upp i skallen, vad brukade de säga innan varje avsnitt: ”Let’s roll, let’s be careful out there”.
Faktaruta isvägar
Isvägar användes för inte så länge sedan i Sverige i stor omfattning för att transportera bland annat malm, järn och timmer i Sverige, inte minst i Bergslagen. Bergslagskanalen som förbinder Filipstad med Karlskoga är en klassisk transportled som till största delen består av en lång rad sjöar. Innan järnvägen var utbyggd hela vägen så användes stora delar för flottleder och isvägar.
Det anläggs runt om i Världen trots klimatförändringar årligen lång sträckor av isvägar, i Canada 800 mil enligt NRC. Wikipedia verkar vara ganska väl uppdaterat vad gäller isvägar i länderna runt om Östersjön och i världen
Förutom rena isvägar finns det i Sverige och skogsnäringen ett stort behov av att passera myrar och på vintern kan man förbättra bärigheten genom att förbereda och ”stampa” genom att från början trycka ned mossa och snö för att det ska kunna frysa uppifrån.
