Vad som käkas längs den stora älgvandringen borde intressera fler än mig eftersom det styr varför älgarna vandrar, och när? Älgmat har i alla fall diskuterats på längden, tvären och bredden i och kring skogarna där jag dragit fram så länge jag kan minnas. Mitt första minne är nog de 16 havreälgar som en palt och ”Skogvakterpelle geck iväg förrå kike på bortåt ängera” en kväll för cirka 50 år sedan. Det var under 1970-talets älgexplosion i Värmland. Nu är vårens (2021) version av den stora älgvandringen i Ångermanland på väg att starta på SVT. Vi gjorde därför lite efterforskningar för att se vad SVT förklarat för slow-tv-tittarna om vad vandringsälgar äter?
Att det är ett stort och globalt intressant ämne vad älgar äter vet den som läst ”Dagböcker för alla mina fans”, och bor på norra halvklotet. Alla älgarna runt halvklotet sägs nämligen vara ganska ”nära släkt” med varandra om man jämför med andra däggdjur, men de har samtidigt varit tillräckligt många hela tiden för inte bli ”inavlade”. Arten måste förstås också framgångsrikt anpassat sin kost till det som bjuds?
Tillbaks till älgkäket nära Kullberg och Ångermanälven, och SVT:s inslag med fjällfil på skorpbark. Jag hittade vinkeln för att Göteborgsposten skrivit en krönika om den stora älgvandringen. Nu förstod jag ganska snabbt att bilden med fjällfil som rinner på skorpbark, som vi kallar den grova barken nära roten på tall, vårtbjörk och ek inte skulle illustrera en variant av ”bryta” för älgar.
”Göran Ericsson, professor i viltekologi, gjorde stort intryck när han hällde en liter filmjölk på en bit bark för att åskådliggöra älgarnas vandringsleder. Lika kladdigt som obegripligt”
Johanna Hagström, Krönikör Göteborgsposten
Jag tycker själv att Erikssons illustration var ett ganska bra försök att förklara älgvandring, vilket jag hoppas framgår något innan denna artikel kommit till slutet. För att direkt försöka förklara den vinklade rubriken för er som inte varit så mycket i Norrland, så är ”bryta” ett utmärkt norrländskt begrepp för knäckebröd som bryts ned i filmjölk eller fjällfil, och som jag gärna äter själv. Min egen favorit är faktiskt att bryta ned havreknäcke i fjällfil som är smaksatt med hjortron…
Nu odlas det ju inte längre så mycket havre ute i byarna i skogsbygderna. Älgar äter dock gärna alldeles för mycket av det om de får chansen, vilket föranleder att ”havreälgar” fortfarande är ett begrepp i vissa LRF-kretsar. De som provat havreodling på senare år i min hemby i skogsbygderna i Värmland har numer större problem med havre-kron (hjortar).
Den stora älgvandringen mellan Sollefteå och Norge
Vad äts då längs älgvandringarna förbi Kullberg vid Ångermanälven, norr och söder därom? Trots att området är så stort så finns det i något som kallas ÄBIN ganska detaljerade uppgifter om den stora älgvandringen som sker i området, samt även vad och vart älgarna äter. Speciellt är skogsägarna intresserade och betalar miljoner för inventeringar varje år för att få reda på hur mycket av ungskogen som älgarna mumsar i sig.
Älgar är anpassade till skogslandskapet och dieten består huvudsakligen av örter, ris samt blad och kvistar från plantor, träd och buskar. Älgarna äter också normalt cirka fem gånger mer i ungskog än i övrig skog eftersom tillgången till foder där är högre. I norra Jämtlands fjälltrakter finns det gott om riktigt näringsrika örter på somrarna, men nästan ingen mat alls på vintern vilket gör att så många älgar flyttar sig mellan sommar- och vinterbeten. Som renarna, men för annan föda.
Eftersom det under den långa vintern i detta nordliga område är mycket snö, så äter älgarna ännu mer av ungskogar under vintern. I praktiken är det cirka 60 000 ha av markerna (5,5% av hela området ner till Sollefteå) som är ungskog, och i fel höjd ur skogsägarnas perspektiv. Ur älgarnas perspektiv är det rätt höjd, och kallas därför av ”älgarnas vänner” foderproducerande ungskog. Älgarna kommer inte åt bär-ris när det är mycket snö, så då blir ungskogen ännu viktigare.
I Norrland käkar älgarna i ungskogen framförallt tall och björk. De äter också gärna löv som rönn, asp och sälg, men det är ofta svårt att hitta, speciellt på magra marker i Norrland. Genom olika mätningar vet skogsägare, jägare och Länsstyrelsen som beslutar om jakten att det totalt finns cirka 7 000 älgar i området, och ”målet” är f.n. att det inte bör vara mer än cirka 5 000 älgar på vintrarna för att fodret ska räcka, och inte för många unga träd äts sönder av älgar.
De värden som presenteras i ÄBIN-rapporter över älgbetet gäller för områdena som helhet men lokala variationer förekommer inom områdena vilket kan ses genom att en karta kan tas fram för varje område i Sverige. Kartan visar den lokala variationen och för att generera kartor används de tre senaste årens inventeringar. I kartorna syns så kallade ”hot spots”, för att bedöma om särskilda insatser ska vidtas för att minska skadorna. I det här fallet med kartan runt Kullberg, så vet vi inte om det är någon som brytt sig om en fördjupad analys eller insats såsom extra jakt, men det är till stor del skogsbolagen Holmen och SCA som äger de markerna.
Jag har själv faktiskt vandrat runt och inventerat i gran-, tall-, fjällbjörks- och contortaskogarna mellan Sollefteå och Gäddede åt Riksskogstaxeringen, och jag hoppas kunna skriva flera artiklar om den stora älgvandringen. Dels kanske någon mer som denna under vår kategori kuriosa, men också mer analyserande. Kanske även något kan kallas nyhet — även om det är långsam-TV?
Visst har det passerat flera generationer av älgar på den stora älgvandringen sedan jag själv gick Rixtaxen, men som SVT skriver så har den stora älgvandringen gått längs samma sträckor i tusentals år. Älgarna ska på somrarna ta sig upp till de näringsrika örterna i fjällen, och på vintrarna återvända till skogslandskapet i söder i jakt på föda. Det finns många ”smultron- och hjortronställen”, samt skrönor och historier runt dessa vandringar som kan beskrivas och återberättas.
Ibland hamnar artiklar som vi kanske borde kalla kuriosa under en annan av våra mer ”seriösa” kategorier, såsom den vi skrev runt temat: ”Var skiter björnen — i skogen”. Artikeln beskriver lite skämtsamt ”att som man ropar i skogen får man svar”. Ämnet är dock allvarligt och handlar om man inte alltid ska ta data och statistik för vad de presenteras att vara, eller betyda. För den som inte vet, så är det mycket mer björn och björnskitar i vissa skogar. Det är speciellt många mellan Strömsund och Gäddede, som också sammanfaller med ”Den stora älgvandringen”. Det och mycket annat ska vi försöka skriva mer om i vår.
Blev du sugen på att titta på lite ”slow-TV” och den stora älgvandringen? I så fall kan du titta direkt på SVT Play, med start söndagen den 18 april 2021.
