Certifiering av skog enligt FSC riskerar att dö sotdöden

FSC-certifieringen står inför betydande utmaningar, med växande kritik från skogsägare, industri och miljöorganisationer om systemets effektivitet och detaljrikedom. Lars-Erik Liljelund och professor Sten Nilsson förespråkar en uppgradering till ”FSC 2.0” för att möta dagens hållbarhetskrav. De betonar behovet av att revitalisera FSC som en standard, vilket förbättrar dess internationella och nationella relevans och effektiviserar kommunikationen med marknaden.

Från starten till FSC 2.0

Efter en lång diskussion under första halvan av 90 talet då många aktörer, såväl svenska som internationella, gav uttryck för starkt kritiska synpunkter på det svenska skogsbruket beslöt ett antal företrädare för svensk skogsnäring inklusive köpare av skogsnäringens produkter att inleda förhandlingar om en certifiering av det svenska skogsbruket enligt Forest Stewardship Council, FSC. FSC som då var ganska nytt och med få undantag inte fanns etablerat som ett certifieringssystem i något land. Styrkan hos FSC är att det vilar på samma pelare som hållbar utveckling, dvs miljö, ekonomi och sociala aspekter. Dessutom skall det revideras regelbundet av ackrediterade revisorer.

Samtidigt var systemet oprövat. Efter två års förhandlingar under åren 1995-1997 i en svensk kommitté med representanter från de ekonomiska-, sociala och miljösektorerna lyckades man enas om kriterierna för en certifiering enligt FSC. Parallellt med FSC togs det fram ett alternativt system, PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification). Detta berodde främst på att privatskogsbruket hade problem med de sociala kriterierna, framförallt relationen till det samiska samhället. Det pågick samtidigt rättsprocesser mellan privata markägare och samebyar angående rätten till renbete. Allt var frid och fröjd och över 60% av den produktiva skogsarealen är nu certifierade med något av de två systemen.

Utmaningar och kritik mot FSC-certifieringen

Efter 25 år har FSC alltmer ifrågasatts av såväl skogsägare och skogsindustri som miljöorganisationer. Både familje- och bolagsskogsbruket anser att FSC över tiden blivit alltmer detaljrikt på bekostnad av helheten. Miljöorganisationernas kritik rör inte i första hand kriterierna för certifiering utan själva revisionsprocessen där man menar att revisorerna alltför ofta låter avvikelser passera utan markering, dvs att efterlevnaden till certifierings kriterierna får allt mindre betydelse. Det är sällan någon förlorar sitt certifikat trots att efterlevnaden är svag eller dålig.

Framtiden för FSC – En väg mot hållbarhet

Vi menar att den kritik som nu riktas mot FSC är befogad men är inte konstruktiv. Sedan början av 2010-talet har intressenterna misskrediterat processen i stället för att ta ansvar och vitalisera den samma. Det finns nu frekventa rykten om att skogsföretagen vill lämna FSC. I stället för att lämna FSC bör inriktningen vara att revidera systemet till något bättre än idag som möter marknadens krav, låt oss kalla det FSC 2.0. FSC är som alla standarder en kanal för kommunikation med marknaden. Skall marknadskommunikation ha någon verkan så bör det vara så få kanaler som möjligt annars blir marknadsaktörerna bara förvirrade.

Vi anser att det inte finns några alternativ till FSC som en standard för ett hållbart skogsbruk. Vad är alternativet? Mer detaljerad EU-lagstiftning? FSC är likt en ISO, en standard som är internationellt accepterad och finns redan nu i många länder. Detta innebär att vid en revision av FSC måste man beakta internationella så väl som svenska FSC.

När det gäller FSC internationellt så anser vi följande;

• Gör ett omtag på själva grunden för FSC och utveckla ett system som är kompatibelt med systemet för FN:s mål för hållbar utveckling (SDGs)
• Revisionssystemet måste göras om så att revisorerna verkligen är oberoende och att de har tillräckligt med resurser för att genomföra ett högkvalitativt arbete
• Det är ytterst sällan som certifieringen tas ifrån en aktör trots uppenbara brister i sin förvaltning av skogen – kraftigare och mer effektiva sanktionssystem måste införas
• Certifieringssystemet måste utvecklas att även omfatta andra nyttor och deras ersättning än bara virke. Det finns starka signaler från marknaden om krediter för biodiversitet, kolinlagring, vattenkvalitet, skogens sociala funktioner, etcetera

När det gäller Svenska FSC så anser vi följande;

• Även om det föreligger tunga krav på det internationella planet vid en omarbetning av regelverket för revisionerna så finns det betydande möjligheter att också göra avsevärda förbättringar inom ramen för svenska FSC och den svenska skogsbruksstandarden, framför allt genom att skriva om standarden så att tolkningsutrymmet minskar
• Med förändrade krav på skogsbruket på grund av mångfald, klimatförändringar, vattenkvalitet och andra miljökrav så följer även kravet på ett landskapsperspektiv av skogens förvaltning och därför måste landskapsperspektivet göras tydligare och starkare i FSC för att kunna hantera dessa utmaningar
• Skogsbrukets målbilder ska vara del av standarden
• Standarderna måste omarbetas till bättre skydd och anpassning av brukandet av kontinuitetsskogar och nyckelbiotoper
• Inför krav på naturnära skogsbruk och alternativa skogsbruksmetoder i standarderna vad gäller olika naturvärden, friluftsliv, rennäring, andra sociala funktioner samt närhet till tätort. Om denna och de tre tidigare punkterna genomförs har viktiga steg tagits mot ett hållbart nyttjande av skogsresurserna i produktionsskogen, och därmed minskar trycket på att skydda mer skog
• Det måste föreligga transparens vad gäller medlemmarna i gruppcertifikat
• Standarderna måste kunna beakta skogsägarnas ekonomi, ersättningsmodeller för andra nyttor än virke och industrins virkesbehov
• Standarderna måste klara av spårbarheten av virke

Sammanfattningsvis anser vi att en revision av FSC 1.0 till FSC 2.0 skulle innebära mindre fokus på bevarande av detaljer och i stället lägga större vikt vid ett hållbart brukande av skog. För det ju så att hållbarare brukandet är ju mindre är behovet av bevarande i form av reservat och skyddade områden.

Huvudfrågan är dock hur tillskapar man ett forum för en genomgripande revision av FSC-systemet (FSC 2.0) när systemets intressenter inte har förmågan eller intresse av att göra detta?