Är en anledning till att ersättningen för skogsentreprenörer nu pressas att det skedde ett byte av en datafil (HPR) för några år sedan? Vi gör i denna artikel en djupdykning i dataflödet från skog till kontor och reflekterar över att små, från början positiva, ändringar kan vara ödesdigert, och i detta fall för skogsentreprenörer och utvecklingen i skogen.
Även om du efter denna artikel kan förledas att tro att förkortningen HPR står för Helvetes Påfund för Rapporter så är förkortningen HarvesterPRoduction. HPR är egentligen en datafil i XML-format som genereras av skördardatorn (apteringsdatorn) i skogsmaskinstypen skördare. HPR är en del av StanForD 2010, en uppdatering av StanFordD som i grunden är en standard för avverkningsdata inom skogsbruket.
HPR, eller .hpr som kan vara en mer rätt benämning eftersom det också är en filändelse, har sedan runt år 2015 tagit över som produktionsfil i skördare efter föregångaren PRI (.pri). Det finns också en motsvarighet för skotare – FPR, som står för ForwarderPRoduction. Denna ersätter den gamla PRL-filen. Men frågan är nu om den nya standarden egentligen är för bra för skogsentreprenörens bästa?
HPR, PRI? Vad pratar vi om här?
För dig som kanske inte lever dagligen med produktionsrapporter från skördare så kan det vara befogat med en mer övergripande genomgång. En skördare avverkar träd i skogen, kvistar upp dem och kapar upp trädstammarna till stockar. Skördaren ägs oftast av en skogsentreprenör som i sin tur har avtal med skogsbolag. Skogsbolag har egen skog eller har köpt skogen av en skogsägare som avverkas för att sedan förädlas i skogsbolagets industri eller säljas vidare till någon annan.
Ca 2000 skördare avverkar årligen ca 75 miljoner kubikmeter (m3fub) skog per år. Träd har olika storlek men en kvalificerad gissning är att dessa skördare varje år i genomsnitt avverkar mellan 300 och 400 miljoner träd i Sverige.
Det blir med andra ord många träd att hålla reda på och logistiken från att trädet avverkats och blivit stockar i skogen tills att det mäts in på en skogsindustri är ofta komplex och kan ta tid. Skogsentreprenören behöver få betalt för det som hen avverkar under en månad och här kommer produktionsrapporteringen in i bilden.
Skördarens dator, också kallat apteringsdator, håller koll på alla träd och stockar som skördaren avverkar. Detta gör den genom att ha ständig kontakt med skördaraggregatet som är “avverkningshuvudet” som sitter längst ut på kranen och som kvistar och kapar träden.
Aggregatet mäter kontinuerligt stammens diameter och längd, basparametrar för att räkna ut volymen på ett träd. Ett smart sätt är då att generera en rapport varje dag över hur mycket som avverkats och skicka in detta till skogsbolaget. Skogsbolaget har då chansen att planera för framtiden men också att korta ner betalningstiden till skogsentreprenören.
Skulle inte rapporterad volym stämma överens med virkesmätningens nota efter inmätningen vid industrin så sker en justering i faktureringen vid nästa månads avstämning. Det finns saker att skriva om detta men vi lämnar detta därhän just nu. Gott så.
PRI blir HPR
Vid ungefär samma tidpunkt som Björn Gillberg avslöjade Refaat El-Sayed med falska betyg så trevade digital lagring igång i skördarna. PRD hette bland de första filerna men eftersom digitaliseringen och främst internet var i sin linda så hände inte så mycket under denna tid. Det skulle ta närmare tjugo år innan det blev någorlunda fart på maskineriet.
Ungefär samtidigt som Stormen Gudrun 2005 så gjorde PRI-filen och automatisk inrapportering sitt stora intåg. Påvert mobilt internet (det finns ju inga kablar i skogen) gjorde att själva inrapporteringen haltade men PRI-filen kom på det ena eller andra sättet skogsbolagen till handa. Tio år senare, 2015, var det dags för en uppdatering — PRI ersätts med HPR.
I den digitala tidsålderns begynnelse (ja, vi kan kalla år 2005 för det i skogen) så fanns inte så mycket “lull-lull”, ex GPS på skogsmaskinerna. Även om PRI-filens standard förbereddes för en massa spännande data så slog det aldrig igenom. Branschen var inte redo då, men tio år senare så var den definitivt det.
HPR — The Mother Lode of Skogsdata
Mer övergripande så heter sedan 1980-talet den globala standarden för hantering av data från skogsmaskiner StanForD. Skogforsk har alltid varit en stark drivkraft i standarden och 2006 påbörjades ett arbete med en reviderad standard — StanForD 2010.
I denna standard, som inte har något med ett universitet i Silicon Valley att göra utan är en förkortning för Standard for Forestry Data and communication, togs ett helhetsgrepp i att rätta dåliga saker med den gamla standarden och även bygga en infrastruktur som kan motsvara krav som kan komma i framtiden.
Det finns nog inget ont att säga om revideringen på teknisk nivå. Standarden satte fokus på att kunna kommunicera över många plattformar, gick över till XML-gränssnitt som standard och skapade en stabil plattform som skulle kunna nyttjas en bra bit in i framtiden.
Förutom att mer flexibelt kunna hantera data från flera olika avverkningsområden så gavs också möjligheten till en hel hoper mer skogsdata. HPR, som alltså är en del i standarden innehåller inte längre några klumpsummor utan nu finns data om varje stock, varje kap och till och med mer eller mindre exakt vart trädet stod i geografin.
Till och med tider för kapsnitt finns med. Med andra ord skulle man idag kunna ha online-uppkoppling till skördaren och läsaren av HPR-filen skulle kunna rekommendera ett byte av sågkedjan långt innan föraren i hytten märker att det börjar såga dåligt.
Data är i rätta händer och rätt processat mycket bra. Sett ur skogsentreprenörens synvinkel kan det dock i detta fall också vara ödesdigert. Detta då uppdragsgivaren genom den data som finns i HPR-filen hittade en ”guldåder” som kan användas emot dem vid framtida förhandlingar om avverkningsersättningar.
“Misstag” gjorde att HPR används istället för THP?
Branschstandard har allt sedan ~2015 varit att skördarna rapporterar in till Biometria och/eller det skogsbolag man jobbar för via ett internetmodem i skördaren. Rapportering sker dagligen av skäl som beskrivits ovan med den stora skillnaden att majoriteten nu skickar in HPR-filer.
Detta betyder att uppdragsgivare mer eller mindre sedan fem år fått ta del av extremt noggrann produktionsdata, per skördare. Med andra ord kanske det inte är undra på att något skulle hända, som att Stora Enso skapar lock-down på skogsmaskinmarknaden. Stora Enso har ju likt alla andra skogsbolag troligtvis långt bättre koll på produktionen ute i buskarna än ens den mest inbitne skogsentreprenör.
Tittar man i standarden så finns ett annat filformat framtaget för produktionsrapportering “light” och det heter THP. THP kan vara mer lik den gamla PRI-filen och rapporterar istället in totalvolym mellan två givna tidstillfällen.
Enligt vår research till denna artikel så verkar THP inte kunna användas idag utan det är HPR man satsat på. Det visar sig dock att skogsentreprenören, oftast efter att ha pratat med skogsbolaget hen har uppdrag till, kan stänga av vissa delar i HPR-filen för att inte överlämna fullständiga tidsuppgifter till uppdragsgivaren. Många verkar dock inte fått vetskap om detta innan skiftet från PRI till HPR skedde.
Ödesdiger övergång
Det kanske inte låter så farligt med att uppdragsgivaren har full koll på produktionen. Men låt oss göra några jämförelser:
- Du jobbar som konsult och ska skriva en rapport åt en kund. Kunden ringer och prutar på jobbet för de har varit med i Word-dokumentet hela tiden och sett hur snabb du var. Du missade det finstilta och visste inget.
- Byggbolaget ringer till markentreprenören och vill sänka ersättningen. Det visade sig att den nya skopan var långt mer effektiv än den gamla och jobbet kan nu göras 10% snabbare. Skopan var dyr säger du. Ja, det är du också säger Byggbolaget.
Men kan förledas tro att systemet skapar en marknadsekonomi som styrs diktatoriskt. Det kan man tycka vad man vill om men det finns en risk att utvecklingen stannar upp. Man tappar gnistan och glöden som behövs för utveckla sitt företagande på daglig basis. Och så finns ju risken att lönsamheten, från redan låga nivåer, minskar ytterligare. Uppdragsgivaren kan ju skräddarsy ersättningen efter fjolårets, eller förra månadens, prestation.
Efter att iSkogen publicerade artikeln om att Stora Enso skapar lockdown på skogsmaskinmarknaden så har vi varit i kontakt med flertalet skogsentreprenörer. Här framkommer en bild av att det är ”misstaget” som beskrivs här ovan som ligger till grund för att ersättningarna nu kan sänkas. Uppdragsgivaren har efter några år fått ”facit” och kan justera ersättningen därefter.
Om det skulle stämma så kan det vara illa för hela branschen. Om nu Stora Enso är först ut med en sänkning så är det inte osannolikt att fler uppdragsgivare följer efter. Vad kan man göra då? En entreprenör trodde att det bästa vore att gå över till timersättning — ”Ackordet är ju ändå förstört nu”.
Vi har anledning att återkomma till både HPR filer och skogsdata framöver. Denna gång fokuserade vi på skogsentreprenörers ersättning, och en del kanske tänker att lägre kostnader för avverkningar är till gagn för alla skogsägare, stor som liten. Gäller det i så fall både kort- och långsiktigt? Kanske sitter istället skogsentreprenörer och skogsägare i samma båt på en dysfunktionell flytande marknadsplats?
Diskutera vidare denna fråga på Skogsforum, ge din syn på läget i branschen och vad du tycker.
